Högskolan - som vi minns det!

Under några år i nittiotalets slut och på tjugohundratalets skälvande inledning fanns det ingenting som var så synonymt med Västerås skejtscen som Högskolan (och hip hop musik). Stället var den centrala och självklara mötespunkten för såväl warm-up sessions som heldagshäng.

Stället blev klart i ungefär samma veva som Girl släppte Goldfish (1993). Stället var episkt redan från dag ett, det som attraherade mest på den tiden (vilket var en trend för just Girl-filmen) var att göra trick uppför trappan på ena änden och sedan slänga upp trick utför trappan på den andra ändan. Med tiden blev skarven vid trappen att göra trick utför såpass grov att en klockren landning utför "trean" skulle resultera i en klockren hang-up. Andra intressant objekt som fick sitt totala uppsving många år senare var träbänkarna, till en början nyttjades dom mest som curbs nedför trapporna.

Men jag måste säga att stället blåste upp som aldrig förr runt 1997-1999, nu nyttjades bänkarna mer som flatcurbs, med fördel uppställda två på rad för ultimata linemöjligheter, nu var även Högskolan det ultimata hang-out spotet. Det var givet att nå´n gång under dagen skejta det stället, trots att underlaget (dom stora plattorna) nu på visa ställen hade slagit sig så mycket att skarverna var hyggligt stora. Men vi som körde där riktigt mycket visste såklart dom optimala ställena för att göra tricken, annars fel trick på fel ställe kunde gå kapitalt fel. Ett fakie- eller nollietrick mitt i nå´n av dom förrädiska skarvarna var lixxom dödsdömt, bänkarna var även dom en historia för sig. Det krävdes lixxom en hel del skejtande på dom för att bli van vid hur man skulle trycka dit tricken på bästa sätt där. Jag skulle säga att det var vår egen lilla version av Pier 7. Och på vilken given dag som helst kunde man se Håkan Karlström, David Engzell och Tony Blessander mörda stället, jag hoppas få upp mer rörligt material från den här tiden, låt mig bara säga att det gick ner en hel del trick på det där stället.

Men alla goda saker måste komma till ett slut, vi hade under lång tid fått höra att bänkarna var svindyra och att vi inte skulle få åka på dom. Men till sist kändes det som att en tyst överenskommelse hade nåtts och dom bänkar vi hade kört in "bortom sittbarhet" skulle vi få behålla, därför var det mycket märkligt när bänkarna en vacker dag var borta för att aldrig återses igen. Och den del av Högskolan vi kände till försvann.

Jag skulle kunna ordbajsa och gå helt nostalgitorsk över den epoken, men jag lämnar det med att nämna att Steven efter en blöt natt faktiskt sov på Högskolans manualblock. Och att vi kanske inte ska glömma Håkan Karlströms bigspin boardslide på handrailen där.