"BERGET" som jag minns det bäst

Mariabergets skatehall, eller Berget som den fick heta i folkmun var nog det som fick mig att ta det avgörande steget att flytta in till Västerås. Det var på hösten/vintern 1995 som det hela blev verklighet. Sommaren 1995 hade vi genom Aktiv ungdom med eldsjälen Rolf Isén i spetsen kunnat förverkliga en stor streetyta bakom Bellevuehallen, men aldrig hade vi kunnat tro att vi till hösten skulle kunna skejta inomhus. Jag såg framför mig ännu en vinter med otaliga resor till Stockholm och skejt inomhus i Fryshuset, alternativt ett kuskande på sta´n från parkeringshus till parkeringshus.

Men rätt som det var en förmodligen grå och regnig höstdag så, fick vi en lycklig liten skara följa med Roffe (Rolf Isén) och kolla in den nya hallen. En smått bisarr känsla på många sätt och vis. Dels för det faktum att vi faktiskt skulle få en inomhushall, dels för hur coolt belägen den var. För er som inte hade förmånen att vara där så gick man ned i det lilla "tornet" nedanför Fryxellska skolan, nedför en trappa och sedan ned genom en betongbelagd tunnel (vilken vi sedermera lät stadens graffitti-målar smycka med målningar) för att slutligen komma till hallen. Då den innan tjänstgjort som skolmatsal var den långsmal och golvet var till en början sinnessjukt halt. Vi hade den där första gången förutom en föredömlig curbsession (då det var det ända som stod där nere) även 4-wheelslide tävling genom halva hallen, så halt var det inledningsvis.

Nu vidtog ett arbete att frakta in och återanvända det mesta av grejjorna från utomhusytan på Bellevue. Skulle tippa att den officiella invigningen av hallen ägde rum i början av December, med påmpa och ståt. Cosmic flippade vinylplattor och Promoe dök upp och la en oförglömlig freestyle som kan skådas i Locals Only videomagazine.

Jag skulle säga att vi så gott som bodde i den hallen och där lades nog grunden för dom gyllene åren med skejtare från staden. David Engzell, Håkan Karlström, Tony Blessander, Christer Hermansson, Stefan "Steven" Jonsson, Johan Lehnberg och sist men inte minst en miniversion av Tobias Franzén härjade fritt i hallen.

Steven, stylish smithgrind.

Vintern -97 arrangerades även den smått fantastiska Luciatävlingen i Berget. Helt fantastiskt arrangemang en fredagkväll, där det i samband med det hela såldes biljetter till den officiella efterfesten vars plats offentliggjordes efter tävlingen. Det gjorde att publiktillströmningen under tävlingen var helt off the hook. Minnesvärt ladd från Jonas Sohn och legenden David Larsson med b-side tailslides på flatcurben i 120 km/h. Festen i en lokal på Vallby där Cosmic flippade plattor var även den en formidabel succé! Månne såddes fröet till Lucia Classics redan där?

Ett groundbreaking ögonblick i Bergets historia var när vi fick tillstånd att knacka ned det lilla extrarummet bakom streetytan för att bereda plats för minirampen. Vad vi hade glömt var att rummet var fyllt till midjan med gammal isolering, så många var dom timmarna vi kånkade den dammiga isoleringen uppför gången till Roffes väntande släpvagn. Hur mycket man än duschade stack det i kroppen efter isoleringen. Men det var värt allt det hela när rampen till sist stod klar. En liten, jävligt snärtig ramp med extension som jag törs säga fostrade alla våras böjskejtförmåga till ännu mera. Återigen som under hela Bergets historia så var Roffe alltid där och hjälpte till och byggde, utan hans insats under den här perioden är jag tveksam till att Västerås skejtscen ens skulle ha sett ut som den gör i nuläget. Jag och många med mig är evigt tacksamma för det jobbet du la ned Roffe, det hoppas jag att du vet om du nu läser detta. Vi hostade även en minnesvärd minirampstävling kallad "Roffes Ramp Jam" som Elvis Löwdin tog hem om jag inte minns fel. Ursinnigt kul tillställning om det inte vore för att jag kvällen innan tog mitt hittils hårdaste bakskälleknack när jag slammade i ovan nämnda ramp. Fick gå hem och slicka såren med Ahlgrens bilar och alldeles för många Lapinkulta. Bara en anekdot i sammanhanget.

Håkan Karlström, blunt kickflip.

Berget hann genomgå ett par ombyggnationer och minnesvärda sessions och tävlingar innan till sist kommunen lyckades göra verklighet av det dom velat lyckas med under många år: nämligen kicka ut oss från hallen. Dessvärre fick vi ut för ALLT sabb som skedde i Mariaberget under den perioden, vad som hela tiden gäckade oss var att vi inte kunde låsa hallen mot ingången från Fryxellska skolans dåvarande gympahall, varpå mycket av det sabbande som skedde inte var orsakat av oss. Men det örat lyssnade aldrig kommunen på utan en vacker dag var sagan slut och kommunen gick loss på allt med motorsåg utan att ge oss chansen att riva själva och ta tillvara på virket. Minirampen skulle till exempel kunnat byggas upp på nå´t bra ställe och fortsätta sprida den glädje den gjorde i Berget.

RIP Berget 1995-1999!