Kalis-smarr smäller in det nya året!

Med nyårsafton coming up imorgon så är det väl lika bra att vi fyrar av nyårsfyrverkerierna direkt. Vad kan passa bättre än med lite Josh Kalis, mannen som fick mig att skaffa ett par Alien Workshop "prasselbyxor" att skejta i (var har jag gjort av dom?). För min egen del så travade Kalis in som en extremt fet influens i samband med Alien Workshop-filmen Timecode från 1996. Sommaren 1997 när jag för egen del kom från ett komplicerat ankelbrott så hängde vi och skejtade så vansinnigt mycket på Högskolan och var det en videopart som åkte på innan det var dags att sticka ut och skejta så var det garanterat den.



Kalis har aldrig nå´ngång gjort mig besviken med något filmat material, det är bara att U-tube allt han har och det är garanterat top notch grejjor. Men jag lämnar ändå med även hans del från Transworld-filmen Sixth Sense från 1998, jag vet inte med er men det gör iallafall mig hypad så det räcker över nyår också.



Och fan det ska skejtas, svullen stortå till trots! Vi blickar fram mot ett helt lysande 2012 i skejtväg i Vztrz, hot damn!

Hallsta Beatdown - sweet memories!

Vissa kommer aldrig bli helt rumsrena, Hallsta Beatdown var en sådan företeelse. Jag skriver var eftersom alla möjligheter till att arrangemanget någonsin kommer återuppstå är som bortblåsta, ytan i Hallsta med ramper och hela baletten är nu bara lite trycksvärta i historieböckerna. Men Hallsta Beatdown då? Ni som var med ni vet, ni som inte var med missade garanterat något gemytligt. Det hela spann vidare på den lokala tävlingen vi hade -93 eller -94 på den dåvarande ytan i Duvhällarna i Hallstahammar (såklart). Den gången var det ett rumsrent arrangemang, när tävlingen sommaren -96 var prägeln på tävlingen så långt från rumsren man kunde komma. Vi ville skapa en happening som var lika mycket fest som en tävling, vet inte om vi smyginspirerats av danskarnas happening i Faelledparken (Prygl i parken)? Men för ändamålet var Hallsta det perfekta stället sedan ytan flyttats till Motionscentrum med tillhörande gräsplan bredvid ytan och ramperna. Detta första år var förmodligen det som gick till historien mest kanske inte främst för att det var en bra tävling (vilket det faktiskt var) utan för festligheterna som pågick hela natten. Folk som tältade på gräsplanen och ett allmänt festivalfylleslag som utspelade sig i gemytligaste anda med polisbesök och annat som man numera inte skulle palla med.

Vi kunde nästan skapa en årlig event av Hallsta Beatdown och även om vädret mången gång tvingat oss att flytta datumet så har aldrig gemyten svikit. Mången öl och många trick har flödat på Hallstaytan i en av dom trevligaste och mest avslappnade tävlingarna jag någonsin varit på. Nedan följer en skrivelse från det sista Beatdownet.

Steven i Hallstas "stora"...

 



Har du oxå tröttnat på tävlingar där kända mobiltelefonmärken ihop m läsktillverkare pyntar ihop ganska feta prispottar? Är du oxå trött på ytor m folk utan leenden på läpparna under träningen? Om svaren är JA på dessa frågor skulle du kommit till Hallsta Beatdown 21 Juli 2001!

Morgonen tävlingen begav sig såg vädret grått och trist ut och jag trodde länge att regnet skulle börja sila ner, men ju närmare tävling ju bättre blev vädret och när jag satte min fot på ytan i hallsta sken solen behagligt på mig. Ytan var risigare än tidigare år och hade tyvärr inget handrail denna sommar. Ramperna hade förädlats m ett par delikata hål. Detta hindrade dock inte att åkningen blev bra. Snart började folk från Västerås med omnejd plus Fagersta- Norrköpingbor att droppa in och öl-drickandet tog start. Domaransvaret lämnades till Olsson och Nicke Thalén som skötte det med bravur dagen lång. Streettävlingen fick till sist närmare 20 anmälda. Efter svettande kvalåk stod det klart vilka som som nått finalen: Johan Lindkvist, David Engzell, Fredrik Starfelt, Håkan Karlström, Stefan Jonsson och Erik Gustavsson. Finalen höll väl inte världsklass men var ändå rätt underhållande och avslappnad. Erik trillade dit lite nollieheelflips i banken och knep tredjeplatsen och därmed en öl. David var sitt vanliga jag och flög här och var och grindade lite varstans och tog hem andraplatsen, 3 öl. Förstaplatsen lyckades jag (Johan Lindkvist) knipa åt mig på nåt underligt sätt och fick för det fem öl. 



Sedan var det dags för minirampen men det visade sig att intresset var litet pga en våldsam curbsession där Tony var på styva linan med en 5-0 grind varialflip av, så det blev endast fyra stycken som ställde upp och därmed direktfinal. Fyra blev jag själv med ett rejält dåligt åk om jag får säga det själv. Trea blev Steven som mycket väl hade kunna vunnit om han inte trillat så mycket och hårt. Tvåa blev Johan Lehnberg och jag antar att alla vet att Johan äter miniramper till frukost när han vill det. Tyvärr stämde det inte riktigt idag men ändå 3 öl till mannen. Etta blev lite oväntat David Engzell som flög runt med backside ollies och slobairs som bara han kan göra dem, 5 öl till David som därmed hade öl så det räckte till och blev över. 
Efter prisutdelningen blev det en råkul ölsession på curben och mången trick lade upp. Så framåt 18.00 tiden efter konstant skating drog vi oss tebaka för käk och kvällen begivenheter... Sala folket visade vad de gick för genom att vara fullare, gladare och mer härjiga än alla andra. De var egentligen de enda som hade den ursprungliga Beatdown känslan i sig. 
Piss i händer och i boxershorts va ju det som startade alltihopa HAHAHA.
Hallsta Beatdown 2001: Kul, Öl, Mycket folk, ser fram emot 2002 redan...



Resultat:



Street:


1. Johan Lindkvist


2. David Engzell


3. Erik Gustavsson



Miniramp:


1. David Engzell


2. Johan Lehnberg


3. Stefan Jonsson

En öl för Fred Gall

Imorse fick jag se nå´t som livade upp det annars så taffliga automatkaffet på jobbet. Det gjorde väl kanske inte kaffet som sådant godare, men att inmundiga det och samtidigt beskåda peppande skateboardåkning lyfter lixxom tillvaron. Det jag vill lyfta fram är Fred Gall´s del ur I-Path-rullen The Other Ones, vet inte vad jag hade väntat mig när jag snurrade upp filmen, men eftersom jag uppenbarligen är positivt överraskad så hade jag nog inte väntat mig nå´t alls. Första gången Fred Gall dök upp i min värld, var i en värld som fortfarande var fylld av skatefilm på VHS. Vi hade beställt Tracker Trucks film The Brotherhood (som var en besvikelse överlag) där hade den då 12-årige Fred Gall en del och året var 1991. Nu nyligen snubblade jag över ett annat klipp där en lätt ölpåverkad Gall kör en game of skate mot Ryan Sheckler och det hela var tämligen dekadent, men ändå lite öltrevligt. Kanske därför överraskar den här parten mig så positivt, Fred Gall har väl aldrig utrustats med historiens största trickbössa eller snyggaste stil eller största pop, men det har lixxom ändå inte hindrat, han har ju uppenbarligen överlevt i branschen i 20 år ändå. Jag har svårt att sätta ord på varför jag blev stormförtjust i detta, men kanske är det en motpool till övertechen och dom kliniska landningarna och att det är okej att ha switch rock med i en videodel... Mössan av för Fred Gall, en öl på nyårsafton för den!

Mellandagssmarr med Pat Duffy

Somliga videoparts blåser en av stolen mer än andra så är det bara. När Plan B levererade Questionable i nådens år 1992 så var det nära nog ingen som kände till Pat Duffy men dom flesta som såg hans part i filmen hade svårt att sitta kvar på stolen, det lovar jag. Öppningssekvensen räcker där Pat fyrar av ett gäng trick på handrailen, avslutar med en klockren b-side smith, resten är historia.

Sedan har Pat Duffy haft sin beskärda del av skador på vägen och om jag ska vara ärlig så var det länge sedan jag gjorde någon efterforskning i hans åkning. Men så imorse innan jag cyklade mig genom motvinden för mellandagsjobb så hittade jag detta klippet. Pat rippar skiten ur Transworldparken på 60 minuter och han tar användning av böjjarna mer än en gång... mucho vackert och nästan 20 år efter den episka delen i Questionable (vilken ni också finner nedan)!

Julen kommer lite tidigare

Om ni inte kollat in detta innan så är det fan en julklapp åt er alla. Finlandslandets finaste Perus Crew har knåpat ihop en 15 minuters film från deras trip till Malaga. Kan inte säga annat än att jag blir jävligt skejtsugen av det här klippet. Kreativ, rolig och clean skejt blandas till en härlig julpytt... Dessutom har vi den gamle goa fopparen Foppa Forsberg med på några riktiga höjdartrick på slutet. Moi mukulat!

PERUS MALAGA TAPE 2011 from peruscrew on Vimeo.

Vår religion på VHS-kassett

I tidernas begynnelse kom det en film som kan ha betytt så mycket mer för mitt brädåkande än någon annan film efteråt nå´nsin gjort. Kan komma ihåg första gången jag såg den, ännu mer kan jag komma ihåg när vi lyckades få låna den enda originalkopian som florerade hemma i Surahammar. Sedan kopplade vi ihop två VHS-spelare och kopierade den, sedan var lyckan gjord. Där snackar vi religion på VHS, vi snackar sommarlov med Hokus Pokus på morgonen innan man stack ut och skejtade, när man var hemma och käkade lunch och till sist på kvällen för att peppa för nästa dag. Det är med värme i hjärtat jag minns dessa dagar då livet var enkelt och bara kretsade runt brädåkningen. Utan att orda mer så kommer här den första delen av H-Streets Hokus Pokus (1989)... Ha en fet skejt(h)jul!

Bråda tomtedagar i Locals-verkstaden

Precis som tomten har Locals Only bråda dagar innan dopparedagen, därför får ni ha tålamod om det blir glest med postandet över helgerna, men hav förtröstan vi är snart tillbaka i gammalt gott slag. Vi måste bara härda ut helgerna.


Vi bjuckar idag på ett klipp från låtsas-landet (Norge) med allas våran Arboga-ripper: Anton Aggeklint! Smooth skejt från Oslo med även Joel Svärd, Jon Arpi, Björn Holmenäs och ett gäng andra. Som vanligt levererar skejting från Norge. På tal om Anton så rev han av den förmodigen värsta slammen ever i "Berget" via en ollie upp från minirampshyllan till den minimaliska extensionhyllan för att sedan kickflippa till flat. Dessvärre fick han hang-up på ollien upp och dök över extensionhyllan och ned på huvdet/nacken på golvet. Lyckligtvis gick det hela bra, men det var en av dom värre slamsen jag sett.

Oh SLOw Dayz from Jimmy Andersson on Vimeo.

Cardiel-ism

När jag ser det här klippet kan jag med all säkerhet förstå varför jag 1993 kunde säga att John Cardiel var en av mina favoritskejtare. Cardiel... 100%-style-e always!

Loading the player ...

Fredagssmarret med Folk 2 och Barcy-vibbar! Skål!

Fredagssmarr eller en dåres tankar eller både och en dag som denna. Barcelona... ska jag verkligen säga något som inte blivit sagt eller filmat från detta skejtmecca här på Locals Only? Ska jag ge mig på det? Ja, för fan, vi måste ha fin stämning med oss in i helgen och för mig är Barcelona synonymt med allt detta.

Först gången jag besökte BCN var nog i 2000-talets början, precis i början av den enorma BCN-boomen som sedan skulle komma att dominera och fortfarande gör i skejtrullarna. När jag for ned visste jag inte vad jag skulle vänta mig alls mer än att alla hade sagt att BCN var så övergrymt att skejta. Den svängen for jag dit med David Engzell, Love Eneroth, Viktor Sjödin och Håkan Karlström. När vi kom ned var det redan kväll och vi möttes upp av Pelle Hübinette (om jag inte minns fel) som redan bodde där i en liten lägenhet. Vi hade inget boende styrt men det var något vi hoppades lösa väl på plats. Men eftersom skejtpeppen var större än något annat så lämnade vi bara våra väskor hos Pelle och stack ut och fick en lätt spotsightseeing. Eftersom Pelles lägenhet låg nära MACBA blev det naturligt att vi hamnade där först och i den ljumma BCN-aftonen började jag skejta stället och blev helt "blown away" av hur grymt det var. Visst folk kan säga att MACBA inte är mycket mer än flatcurben och en extraordinärt bra flat, för mig har det genom åren blivit nå´t mer. Det är det ultimata hooka-up stället och hänga ut stället och eftersom jag uppenbarligen är en spot-skejtare kunde jag med lätthet tillbringa en hel dag där. Nu tog istället Pelle oss till "New Spot" (som det kallades då) med träbänkar nere i BCN´s hamn och vi åkte som mad crazy. Ovanpå detta cruisade vi längs Las Ramblas i natten och jag minns att jag tänkte att om vi kommer skejta så här mycket varje dag kommer vi skejta ihjäl oss!

Lyckligtvis gjorde ingen av oss det, men staden fortsatte att helt förbluffa mig under den vecka vi var där. Och vi alla andra tillfällen jag har haft förmånen att besöka staden har jag fått samma känsla. Utfiskat eller inte, jag skulle kunna ösa på hur länge som helst om hur fantastiskt det är... Men jag låter bli, för mig är BCN staden jag alltid gärna återvänder till, med eller utan bräda... Helst med dock!

Stadens spots har bara mött sin överman i ett spot jag skejtat; nämligen Stalin Plaza i Prag. Men den avhandlar jag en annan fredag när vi vill ha den där goa fredagsvibben. Så vi smarrar väl på med rörliga bilder, bjuckar idag på Folk 2, där det faktiskt är en ganska hög procent BCN-footage. Undertecknad avlägger homage till sitt favoritspot med en line där. Over and ut! Gutår!

FOLK2 from Johan Haglund on Vimeo.

Menace as hell

Ingen har väl missad det eminenta Epicly Later´d på webben hoppas jag? Just nu går det episoder om brädföretaget Menace, man har hunnit till tredje episoden i skrivande stund och vi serverar allt på ett fat åt er här och nu. Skateboard har förmodligen aldrig varit mer hip hop & gangsta någon gång än när Kareem Campbell drog igång Menace. Kolla gärna Menace-delen i 20 shot sequence. Inte missa för bövelen, straffas med flatspots på alla 4 hjulen, vilket obönhörligen kommer höras i hallen med en gång.

Locals Only - the classics nr 3, 1993

Kan leverera ännu ett nummer åt er idag denna underbara torsdag. Denna gång är det nr 3, 1993, som dessutom trendigt för tiden var en Limited Edition (?? hur tänkte vi). Intervju med undertecknad bjuds det på och en pratstund med Erik "Eka" Undhén och en spotcheck på min gamla "stomping ground" - Stationen i Surahammar. Enjoy...

The David Engzell intervju

Ni som inte vet vem David Engzell på Västerås skateboardkarta är förmodligen inte torra bakom öronen. Och torr bakom öronen var definitivt inte David när jag träffade honom första gången. Han kan stoltsera med intervju i Locals Only (pappersupplagan), Funsport Skateboard, Giftorm och nu igen Locals Only... Cirkeln är sluten.

Så får att få igång skiten, vad händer just nu i David´s liv?

Oj, väldigt mycket och väldigt lite. Jag har äntligen lyckats få full kontroll på min egen vardag. Med det menar jag att jag ej är en anställd man längre. Jag drar snart igång egna verksamhet och det känns helt underbart. Att få styra själv. Sen målar jag en hel del. Slappar hemma, dagdrömmer och vandrar Stockholms gator.

Hörde ryktesvägen att du gjorde en comeback på brädan för inte så länge sedan? Hur gick det?

Det stämmer. Jag skulle dock inte kalla det comeback. Hellre en plötslig trickpsykos i Humlegården. Nej men jag fick ett setup av Junkyard för någon månad sedan. En Koffe board, ett par breda Indy's och ett par 54 mm hjul. Samt snorgröna två storlekar för stora Vans Trujillo.
Det gick sjukt jävla bra under trickpsykosen, haha. Halfcab Krooks på curben, Backtails, Halfcab Nose Shuv's, 360 flirres, Bs Nosegrinds osv. Jag fick hybris och bestämde mig för tt dra till Frysen en vecka efter. Bakfull. Inte så smart. Där fick jag det bevisat för mig att man kanske skulle koncentrera sig på att göra det man är bra på. Nämligen aktiviteterna kvällen innan.

Erik (Stalnert) skrev efter jag plockat upp klippen på dig på bloggen att allt var förlåtet om du började igen. Kan du överväga att plocka upp det hela igen?

Hälsa Erik att jag kommer nog inte orka ta det till någon hammernivå igen isf. Men jag kommer nog styra ett setup som faller mig i smaken och se det som den konstformen det är och bara göra det som känns bra och ser bra ut.

Om vi vrider tillbaka tiden jefligt många år till tiden med bak och framvända kepor på sniskan och Lords of the underground, det är där jag har mina tidigaste minnen av David, ge oss en liten kik på hur det var när du började åka? Och med vilka?

Fan usch, jag gillar inte att tala om ungdomen. Eller jag har nog lyckats förtränga det mesta av den. Få väl rota lite då.
Jag var en jävlig liten snorunge som tog god tid på sig att växa upp! Ett av mina starkaste minnen dock och nog första kontakt med skateboard på riktigt (förutom sessions på Bäkby vid 8 års ålder med legenden Erik Jöråker) var nog när jag kom in på G.Spot i Västerås onsdagen den 30:e Mars 1994 och fick en bräda ihop skruvad av någon sprethårig, blond lätt rödmosig person som jag sedan vicka veta var, och förblir top 5 i Sverige på skateboard. Nämligen lill-Fredda. Haha! Sen har jag ju sjuka minnen från tiderna med Ola. Som jag hängde mest med på den tiden. Även Mange Larsen och Carl Undèhn som jag sedan startade Light ihop med. det var good times. Vi fick ju hänga med de äldre gryta crewet efter otaliga försök att se och verka coolare än vad man egentligen var. Så var det ungefär.

Ni hängde rätt mycket i ditt närområde på Vega och jag fattat det rätt och skejtade "David´s curb"?
Yes, David's curb rulade. Det var en låg lastkaj som slutade med en tvåstegstrappa bakom en blomsterhandlare. Där hade vi många sköna tjyvrökarkvällar och filmsessions.

Davva b-side lippy i Ganebruhhhh...

När jag tänker på David på den tiden så var David två personer, David och Ola Sammels. Du och Ola var lixxom radarparet - Piff & Puff vill jag minnas jag gjorde tema på er i er intervju i Locals Only?
Japp, Ola har betytt mycket för mig. Vi bar på ungefär lika mycket kroppsfett när vi hängde. Ca 0,3%. Därav namnet Light! Vi gjorde det mesta ihop, skejta, dricka cola, äta snickers, Mc Donk, kolla skatefilm, utveckla smak för kvinnor, haha! The usual när man här ca 15 år på papper men 10 i huvud och kropp.

Mycket pop shove-it´s och heelflips blev det på den tiden? Med facit i hand är jag nästan förvånad att du har (hade) en så stor trickpåse i "nuläget"?
Ja man gjorde ju det man kunde på den tiden. De trick man visste fans. Iaf i början. Jag kommer ihåg första gången jag såg Fredda göra en Smith grind på Bellevue.Jjag minns att jag småfnös inombords och tyckte han var kass som inte kunde få upp båda truckarna på curben när han skulle göra 50-50. Så mycket visste man då. Men som sagt övning ger färdighet. Vore konstigt om man bara låg inne på ett par popshov's och heel's om man ändå spenderade ca åtta timmar om dagen på brädan i nära 13 år.

Som så många andra vid den här tidpunkten så blåste det fart och utveckling i din skejting på Berget-tiden?
Japp, sakta men säkert vart frontside 50-50 backside 50-50, frontside five-O backside five-O osv. Sen kom det naturligt. Vi hade ju så kul där nere så det gick inte att inte utvecklas. Berget är den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Sen kom ju HÅkan också och var mycket bättre så då vart man ju tvungen att steppa upp. Kan ju inte låta en Enköpingsbo som pushade mongo vara bättre än en själv. Haha, vilket han ändå fortsatte vara iof.

Berätta lite om Evol-Cup resorna? Det var väl då, du blev hookad på G-Spot (sedermera turned into WE för er som inte visste)?
Kul att du nämnder det! Jag diskuterade Evol Cup och gamla frysen nyligen med Robin "Boon" Nilssen. Det är också en tid man verkligen saknar. Det var så anorlunda då på tävlingar. Då såg man verkligen fram emot att få se t.ex Engelkes åk, Rickys, Tjompas, David Larssons osv. De var true heros då. Fortfarande är! Men tävlingsmässigt så vann jag den junior cupen. Och fick spons av G.Spot. Greger Hagelin hoppade in i hissen med mig efteråt, stannade den och kläckte den goda nyheten som faktiskt skulle få mig att utvecklas på riktigt. Det var sån motivationboost. Efter det släppte det tror jag.

David trademarktricky, nosebluntslide

Känns som vi hängde ganska mycket uppe i Stockholm på den tiden, gamla Frysen?
Ja vi åkte upp dit med jämna mellanrum. Kom i kontakt med lite stockholmare osv. Jag hängde mycket med Micke Bergert, Micke Andersson, Niklas Belenius mfl. Good times!

Hur förändrade det din tillvaro att rätt som det var bli sponsrad sådär?
Det förändrade en hel del. Helt plötsligt såg man fräck ut med massa nya prylar för jämnan, byggde ett självförtroende, fick uppleva nya ställen och städer. Lärde sig sjukt mycket nya trick på det. Tror det är viktigt att sponsra unga talanger i tid. Inte bara för att peppa. Även för att inte behöva vara rädd om brädan konstant när man ska köra tunga tricks utför stora saker. Man visste ju att om jag flisar upp hela nosen idag så kommer jag ändå ha en ny bräda i morgon.

Har du några galna minnen från den där perioden med tours och allt? Hänga med Chris, Martin, Jobby och dom "stora grabbarna"?
Jag har många många minnen från de toursen. Både bra och dåliga. Men jag väljer att ta upp de bra tror jag. te.x Martin som skulle bajsa på de mest bisarra ställen så fort han var full, Chris med sin sjuka humor, Kejwan med sin slappa inställning till allt, försiktiga Love, farliga Tjompa och sen livrädda jag. Sen tillkom ju fler så klart. Men det är många hotellvistelser och demos som sitter fastprintat i skallen. Fråga Håkan om våran visteles i Kungälv nästa gång ni ser han. Då kommer ni få en riktig story!

Som du sett så har vi haft en artikel om Högskolan, vad tyckte du om hänget och det stället?
Jag älskade högskolan. Brukar svänga förbi där när jag är i Västerås för nostalgins skull. Bara kika och minnas, kolla railen osv. Varför åker inte folk där fortfarande?

Hur kom det sig till sist att du lämnade WE för att köra för Junkyard och Sweet Skateboards?
Jag lämnade We för att de t kändes inte rätt längre. Det vart annorlunda på något vis när We öppnade i Västerås. Vet inte varför, det vart för lokalt. Fast mest efter att Thomas tog över efter Håkan. Vet inte om jag körde för We då iof. Men det vart ju React efter We först. Där kom jag i kontakt med Sweet, sen Junkyard efter en best trick tävlig jag vann i Trollhättan.

Har du för övrigt nå´n "hook up" därifrån ännu?
Ja jag fick ett setup av Bjerten för någon månad sedan. jag ringde och sa att jag ville börja rulla lite. Så Mr B styrde det.

Dvärgflight i Berg... Berget that is!

När du lämnade hela skejtscenen var det ett medveten bryt eller nå´t som bara skedde succesivt?
Det bara skedde. Tror det var jobbets förtjänst. Nytt umgänge, fler slutade skejta. Sen efter ett tag märkte man hur man stelnade i kroppen och hur ont man fick dagarna efter. Kändes inte värt det längre. Sen flyttade jag till New York och sattsade på karriären i två år. Det bara försvann sakta. Men jag kollar på skateboard varje dag fortfarande.

Har du nå´n kontakt med alla du skejtade med förr (utom på facebook då)?
Nix, har inte så mycket kontakt. Eller asså, det finns ju så många. Men de närmsta har jag ju kontakt med. Håkan, Rickard. Ola snackar jag med på facebook. Träffar lite folk i Stockholm emellanåt. Mark, Micke Bergert, Ali, Sami Tolpi. Stöter ihop med love då och då. Men inget på daglig basis alls.

Standardfrågoa, favoritskejtare?
Heath (Kirchart)

Fredag eller lördagkväll?
lördag

Miniramp eller tiostegstrappa?
tiosteg

Nå´t avslutande?
Allt för konsten!

This is so Sweet

Återigen kommer inget undan på internet. Snubblade över den här smarriga produktionen av Johan Haglund. Absolut David - a day after work with David Engzell. Den lixxom bara visar hur smooth och naturlig David var på en skejt, byxorna hade visserligen tajtat till sig lixxom åkningen.

Avslutar med att packa in (mig veteligen) den sista videoparten med David, från 2006 i Sweet´s Sweet Vacation, nu med aningen tajtare brallor om det var möjligt? Lägg en spej på b-side ollien i q-pipen (som även fick pryda covern på Giftorm) och den sista stalefishen över hipen är lixxom bara bortom denna världen.

Högskolan - som vi minns det!

Under några år i nittiotalets slut och på tjugohundratalets skälvande inledning fanns det ingenting som var så synonymt med Västerås skejtscen som Högskolan (och hip hop musik). Stället var den centrala och självklara mötespunkten för såväl warm-up sessions som heldagshäng.

Stället blev klart i ungefär samma veva som Girl släppte Goldfish (1993). Stället var episkt redan från dag ett, det som attraherade mest på den tiden (vilket var en trend för just Girl-filmen) var att göra trick uppför trappan på ena änden och sedan slänga upp trick utför trappan på den andra ändan. Med tiden blev skarven vid trappen att göra trick utför såpass grov att en klockren landning utför "trean" skulle resultera i en klockren hang-up. Andra intressant objekt som fick sitt totala uppsving många år senare var träbänkarna, till en början nyttjades dom mest som curbs nedför trapporna.

Men jag måste säga att stället blåste upp som aldrig förr runt 1997-1999, nu nyttjades bänkarna mer som flatcurbs, med fördel uppställda två på rad för ultimata linemöjligheter, nu var även Högskolan det ultimata hang-out spotet. Det var givet att nå´n gång under dagen skejta det stället, trots att underlaget (dom stora plattorna) nu på visa ställen hade slagit sig så mycket att skarverna var hyggligt stora. Men vi som körde där riktigt mycket visste såklart dom optimala ställena för att göra tricken, annars fel trick på fel ställe kunde gå kapitalt fel. Ett fakie- eller nollietrick mitt i nå´n av dom förrädiska skarvarna var lixxom dödsdömt, bänkarna var även dom en historia för sig. Det krävdes lixxom en hel del skejtande på dom för att bli van vid hur man skulle trycka dit tricken på bästa sätt där. Jag skulle säga att det var vår egen lilla version av Pier 7. Och på vilken given dag som helst kunde man se Håkan Karlström, David Engzell och Tony Blessander mörda stället, jag hoppas få upp mer rörligt material från den här tiden, låt mig bara säga att det gick ner en hel del trick på det där stället.

Men alla goda saker måste komma till ett slut, vi hade under lång tid fått höra att bänkarna var svindyra och att vi inte skulle få åka på dom. Men till sist kändes det som att en tyst överenskommelse hade nåtts och dom bänkar vi hade kört in "bortom sittbarhet" skulle vi få behålla, därför var det mycket märkligt när bänkarna en vacker dag var borta för att aldrig återses igen. Och den del av Högskolan vi kände till försvann.

Jag skulle kunna ordbajsa och gå helt nostalgitorsk över den epoken, men jag lämnar det med att nämna att Steven efter en blöt natt faktiskt sov på Högskolans manualblock. Och att vi kanske inte ska glömma Håkan Karlströms bigspin boardslide på handrailen där.

AVE styr upp måndagen

Måndag och vi slår upp dom sömndruckna ögonen och har under helgen kunnat avnjuta en hel del skejtande (för egen del) och rundat av det hela med att beskåda Nike SB Chronicels vol. 1, får återkomma med en längre rapport om den vid senare tillfälle. Bara en renreflektion, bara för att du kan göra alla trick i världen så behöver du inte göra dom, go figure. Jag byter obönhörligen vilken feeble 360 flip av som helst mot nedanstående videopart vilken dag som helst. Anthony Van Engelen i all sin jefla råhet visar var skåpet ska stå, bara så sjukt rätt. Men som vi ofta brukar säga: alla kan inte tycka lika! Men Locals Only hävdar att det här är vackert, hårt och svettigt!

Folksöndag

Idag ska vi ta och beskåda den allra första delen av Folk-filmerna. Rätt och slätt kallad bara Folk, bakom detta första projekt i Folk-serien hittade vi Fredrik Starfelt och Tobbe Franzén vilka givetvis även har parts i filmen. Se luta er tillbaka och söndagssofta med en cola eller vad som och njut av filmen.

FOLK from Johan Haglund on Vimeo.

Fredagssmarret med Erik Pablo Stenlund

Idag kickar Lucia Classics igång i Karlstad, om sola må skina är väl högst oklart en dag som denna. Om jag bara snabbt slänger ett getöga på startlistan för årets upplaga kan vi se att Västerås är representerade av Philip Nyman och Erik Pablo Stenlund (men reservation för felläsning). Vi får väl se vad dom kan ställa till med under helgen, både på och vid sidan av brädan för vi vet ju alla att en tävling som vanligt bara är en orsak till en vass session och en fet fest!

Så med detta åtanke så är det väl inte mer än rätt att Erik Pablo Stenlund serverar fredagssmarret i form av en inomhusdel från i vintras/våras. Hav en god fredag även om du inte är i Karlstad och även om sola inte skiner.

Nike SB at Double Rock

Jag hade inga problem med att förstå att Grant Taylor blev utsedd till Thrashers Skater of the year i år, och klippet vi bjuder på denna snöiga decemberdag bara understryker detta. Efter att ha sett detta och hans del i nya Nike SB-filmen så förstår jag verkligen hur Jake Phelps och hans manskap på Thrasher tänkte, Grant Taylor fyller lixxom på i listan med skejtare som John Cardiel, Wade Speyer och Tony Trujillo och jag älskar rakt av en skejtare som kör med hjärtat på utsidan om ni hajjar vad jag menar? I övrigt är det alltid kul att se den goa ölhunken Chet Childress gå lös med några trick, tranny-quality never goes out of style. Det torde vara nog för att täcka den åttonde luckan i adventskalendern.

Loading the player ...

Locals Only - the classics nr 1 & 2, 1993

Ah, we bring you the classics, omslagen på papperversionen av Locals Only. Vi kommer portionera ut dom i lagoma doser, blir lite som att öppna en adventskalender lixxom. Locals Only gjorde vi först i Surahammar (där undertecknad bodde då) på en kompis farsas bångstyriga PC, som ni ser var omslagen handgjorda då, sedan klistrade vi på bilder och kopierade. Bilderna tog vi med dåliga kameror och oftast kunde man vara lycklig om man fick ett fåtal bra bilder på en hel rulle film.

Nummer 1, 1993 med en bild på Jocke Olsson som (Andreas) Sandin hade fotat på skejtcampet i Falun, sedan hade Sandin själv en intervju i ett detta första nummer. Notera väl Matte (Supreme) Lundh-Isén´s grymma illustrationer som han lät oss använda. Vi trodde aldrig att genomslagskraften för denna "torftiga" handgjorda produkt skulle vara så stor.

Nummer 2, 1993 fick (Magnus) Wallon pryda omslaget. Wallon kom som en frisk fläkt från Lidköping till Västerås (Hallsta/Suras) skejtscen. Han hade alla dom där tricken vi andra inte hade just då. Backfoot flips, kickflip late-shuvs och monsterpop. Bilden fotades vid den hyggligt minimala Posten-bulan. Han fick fan lite lyft på just den ollien! Att Wallon sedan var homie med John Magnusson gjorde ju sedan att vi även då och då fick möjligheten att skejta med John och alla vet ju att John var och fortfarande är en gudabenådad skejtare.

That´s it för nu, fler covers och cover-up storys kommer, håll ut!

Nummer 2, 1993 fick (Magnus) Wallon pryda omslaget. Wallon kom som en frisk fläkt från Lidköping till Västerås (Hallsta/Suras) skejtscen. Han hade alla dom där tricken vi andra inte hade just då. Backfoot flips, kickflip late-shuvs och monsterpop. Bilden fotades vid den hyggligt minimala Posten-bulan. Han fick fan lite lyft på just den ollien! Att Wallon sedan var homie med John Magnusson gjorde ju sedan att vi även då och då fick möjligheten att skejta med John och alla vet ju att John var och fortfarande är en gudabenådad skejtare.

That´s it för nu, fler nummer och cover-up storys kommer, håll ut!

 

The Basse Kriz intervju

Okej, jag minns att jag skrev en kort grej om Basse för Giftorm way back in the days. När han var ung och up and coming. Nu är han bara up and coming lixxom, karln är "on fire".

First things first, hur kom det sig att du började skejta?
Oj! Jag minns att jag fick en rocketboard av min mormor för väldigt många år sen. Dock satt jag bara på den! Helt plötsligt så hade alla på skolan en vanlig bräda så då fick jag en sån också.. Minns inte riktigt anledningen.

Med vilka skejtade du i början?
Första "crewet" var jag, Jonas Köpsell, Jonas Sivén, Sean Persson, Max Duda, August Staffansson, Erik Stenlund, Anton Skogsberg och Anmar Khazal.

Var du någon gång i "Berget" och skejtade? Vad inte om jag har nå´t minne av dig därifrån?
He he, jag droppade min första ramp där. Minns också att man alltid fick kämpa för att ta sig ner dit, oftast var en av tre dörrar kanske öppna haha. Ibland fick man betala och ibland inte berodde på vilka av er som var där haha!

Det känns som det "släppte" helt för dig dom vintrarna vi hängde mycket i Ganebro? Eller?
Det var nog den tiden då jsg utvecklades mest på. Helt plötsligt så förstod man hur skejten fungerade. I början kändes det mest som att brädan hade kontrollen över en själv, sen när det "släppte" så blev det tvärt om. Hoppas du förstår vad jag menar ha ha!

Minns att du och David (Engzell) gick helt lös på dom där svinläskiga railsen därinne, nå´t att säga om det?
Fearless haha! Nä men mitt favorit-obstacle har ju alltid varit alla typer av rails! Plus att det ju var coolt att ha session med David!

Visst blev du hookad med spons på den här tiden också? Vad händer/har hänt med det?
Ja jo, först körde jag ju för Stoney Baloney (lokal skejtaffär). Sen ville Boardstore att jag skulle åka för dom. Jag åkte ner till malmö för att lära känna team-managern och filma lite. Dagen innan jsg skulle skriva kontrakt så ringde Ante (Ossiansson) från Svensk skateboard dist. och ville hooka upp mig på Foundation, Vox och Pig wheels. Detta samtal fick jag på kvällen, dagen efter så bad jag team-managern att droppa mig på tågstation. Han var inte så nöjd ha ha! Det tog ett 1 år eller 2 innan han pratade med mig igen. Jag började hur som helst så började jag köra för dessa märken (Foundation, Vox & Pig wheels) och även Fienden och lite Venture truckar! Det hände en massa men efter några år så blev det lite strul och vid denna tid ogillade jag starkt den svenska skateboardscenen, och drog mig undan och tröttnade.

När vi ändå är inne på David och dig så är ni dom ända två från Västerås som haft omslagsbild på Giftorm. Backside nosebluntslide på hissen i Punkts p-garage. Några minnen från den plåtningen?
Ha, ha, ha kul grej där! Fotografen Jonas Järmén kom till Västerås för å fota en add för Foundation. Vi fixade den bilden rätt snabbt! Så var Jonas tvungen att åka tillbaka till sthlm. Vi gick den klassiska vägen från Skrapan ner till Stationen. Jag hade alltid tänkt på det här tricket så vi gick förbi, klarade det skapligt snabbt, tur nog. Jonas blev så nöjd att han ville ha det som cover! Det fanns redan ett cover klart på Andreas Engelkes men dom ändrade sig och tog min bild istället! Andreas Engelkes verkade inte så nöjd vad jag har hört.

Basses cover på Giftormen, b-side noseblunt

Jag personligen är lite nyfiken på din korta karriär som mäklare (?) i New York? Vad var upp med det?
He, he ja det var intressant att hålla på med lyxlägenheter i höga skyskrapor. Men när jag kom in i min dagliga rutin så blev det väldigt tråkigt väldigt fort. Jag behöver hålla på med något kreativt och inte bara sälja, sälja, sälja.

Blev det nå´t skejtat i N.Y.?
jag skejtade en gång ha, ha. Det finns inga inomhushallar på Manhattan vad jag vet? Var ju där på vinterhalvåret.

Vad pysslar du med nu förutom att skejta?
Håller på med en massa hemliga projekt he, he.

Nu har du ju varit med och jobbat fram ritningarna till hallen, har det varit ett svårt jobb?
Sjukt svårt! Måtten är ju så jäääävla viktiga... Kan ju se helt sjukt bra innan man byggt något och sedan när det är klart så går det inte att skejta, t ex första ledgen ha, ha!

Många som haft åsikter om vad som ska finnas?
Ha, ha japp, Martin ville ju ha en vert ramp ha, ha.

Vad tycker du personligen är det viktigaste i en inomhushall?
Hmm, många tillbehör, så man får tänka lite själv och pussla ihop ett eget spot. Man tröttnar ju oftast ganska snabbt på en inomhushall, då tycker jag det är viktigt att det finns lite tillval!

Hur ser du på Västerås skejtscen för tillfället?
Den är på väg tillbaka efter en svacka känns det som, vilket är väldigt kul att se!

Som jag frågade Nyman häromsistens, en perfekt tiostegare eller en miniramp?
Ha, ha, jag börjar bli gammal så det blir väll en mini även fast jag är sämst på det!

Favoritskejtare?
Shit, favoritskejtare har jag inte haft på länge! Men jag gillar Jimmy Carlins skating.

Favorittrick?
F-side flip!! Kämpar med att få det on lock!

Bästa spot i Västerås?
Vallby warm-ups ha, ha. Betongflat tar hem alla priser!

En idealisk dag för Basse hur ser den ut?
Sjukt svår fråga ha, ha.

Några sista ord?
Näe.

Lucas! Lucas! Lucas!

Vad kan man säga om Lucas Puig som inte har blivit sagt nå´n annanstans innan? Förmodligen inget! Så vi säger inget, kolla på klippet när han rippar loss en betongpark istället.

"BERGET" som jag minns det bäst

Mariabergets skatehall, eller Berget som den fick heta i folkmun var nog det som fick mig att ta det avgörande steget att flytta in till Västerås. Det var på hösten/vintern 1995 som det hela blev verklighet. Sommaren 1995 hade vi genom Aktiv ungdom med eldsjälen Rolf Isén i spetsen kunnat förverkliga en stor streetyta bakom Bellevuehallen, men aldrig hade vi kunnat tro att vi till hösten skulle kunna skejta inomhus. Jag såg framför mig ännu en vinter med otaliga resor till Stockholm och skejt inomhus i Fryshuset, alternativt ett kuskande på sta´n från parkeringshus till parkeringshus.

Men rätt som det var en förmodligen grå och regnig höstdag så, fick vi en lycklig liten skara följa med Roffe (Rolf Isén) och kolla in den nya hallen. En smått bisarr känsla på många sätt och vis. Dels för det faktum att vi faktiskt skulle få en inomhushall, dels för hur coolt belägen den var. För er som inte hade förmånen att vara där så gick man ned i det lilla "tornet" nedanför Fryxellska skolan, nedför en trappa och sedan ned genom en betongbelagd tunnel (vilken vi sedermera lät stadens graffitti-målar smycka med målningar) för att slutligen komma till hallen. Då den innan tjänstgjort som skolmatsal var den långsmal och golvet var till en början sinnessjukt halt. Vi hade den där första gången förutom en föredömlig curbsession (då det var det ända som stod där nere) även 4-wheelslide tävling genom halva hallen, så halt var det inledningsvis.

Nu vidtog ett arbete att frakta in och återanvända det mesta av grejjorna från utomhusytan på Bellevue. Skulle tippa att den officiella invigningen av hallen ägde rum i början av December, med påmpa och ståt. Cosmic flippade vinylplattor och Promoe dök upp och la en oförglömlig freestyle som kan skådas i Locals Only videomagazine.

Jag skulle säga att vi så gott som bodde i den hallen och där lades nog grunden för dom gyllene åren med skejtare från staden. David Engzell, Håkan Karlström, Tony Blessander, Christer Hermansson, Stefan "Steven" Jonsson, Johan Lehnberg och sist men inte minst en miniversion av Tobias Franzén härjade fritt i hallen.

Steven, stylish smithgrind.

Vintern -97 arrangerades även den smått fantastiska Luciatävlingen i Berget. Helt fantastiskt arrangemang en fredagkväll, där det i samband med det hela såldes biljetter till den officiella efterfesten vars plats offentliggjordes efter tävlingen. Det gjorde att publiktillströmningen under tävlingen var helt off the hook. Minnesvärt ladd från Jonas Sohn och legenden David Larsson med b-side tailslides på flatcurben i 120 km/h. Festen i en lokal på Vallby där Cosmic flippade plattor var även den en formidabel succé! Månne såddes fröet till Lucia Classics redan där?

Ett groundbreaking ögonblick i Bergets historia var när vi fick tillstånd att knacka ned det lilla extrarummet bakom streetytan för att bereda plats för minirampen. Vad vi hade glömt var att rummet var fyllt till midjan med gammal isolering, så många var dom timmarna vi kånkade den dammiga isoleringen uppför gången till Roffes väntande släpvagn. Hur mycket man än duschade stack det i kroppen efter isoleringen. Men det var värt allt det hela när rampen till sist stod klar. En liten, jävligt snärtig ramp med extension som jag törs säga fostrade alla våras böjskejtförmåga till ännu mera. Återigen som under hela Bergets historia så var Roffe alltid där och hjälpte till och byggde, utan hans insats under den här perioden är jag tveksam till att Västerås skejtscen ens skulle ha sett ut som den gör i nuläget. Jag och många med mig är evigt tacksamma för det jobbet du la ned Roffe, det hoppas jag att du vet om du nu läser detta. Vi hostade även en minnesvärd minirampstävling kallad "Roffes Ramp Jam" som Elvis Löwdin tog hem om jag inte minns fel. Ursinnigt kul tillställning om det inte vore för att jag kvällen innan tog mitt hittils hårdaste bakskälleknack när jag slammade i ovan nämnda ramp. Fick gå hem och slicka såren med Ahlgrens bilar och alldeles för många Lapinkulta. Bara en anekdot i sammanhanget.

Håkan Karlström, blunt kickflip.

Berget hann genomgå ett par ombyggnationer och minnesvärda sessions och tävlingar innan till sist kommunen lyckades göra verklighet av det dom velat lyckas med under många år: nämligen kicka ut oss från hallen. Dessvärre fick vi ut för ALLT sabb som skedde i Mariaberget under den perioden, vad som hela tiden gäckade oss var att vi inte kunde låsa hallen mot ingången från Fryxellska skolans dåvarande gympahall, varpå mycket av det sabbande som skedde inte var orsakat av oss. Men det örat lyssnade aldrig kommunen på utan en vacker dag var sagan slut och kommunen gick loss på allt med motorsåg utan att ge oss chansen att riva själva och ta tillvara på virket. Minirampen skulle till exempel kunnat byggas upp på nå´t bra ställe och fortsätta sprida den glädje den gjorde i Berget.

RIP Berget 1995-1999!

Creager for godness sake Creager!

Mer Creager åt folket. Don´t sleep on this!

Scenen andas Frankie-ös!

Undertecknad har idag avverkat första sessionen i hallen efter invigningen och jag har inget annat än idel lovord att ösa över hallen. Basse har förvaltat sitt ansvar på bästa sätt, ytan är inte för svår och inte för lättåkt, samt att det går att flytta runt lite saker för att skapa variation... Klockrent!

Minirampen med sin majastätiska dryga 9 meters bred är grym, när den extra skivan på platån i veckan bli lagd så är den perfektion... OM! Om alla sansar sig med vaxandet av copingen, glider det inte? Nämen prova ta lite mer fart.

Aja, hur som helst känns det som en sjukt bra "vibe" över skejtscenen i Västerås igen, scenen känns bred allt från knattarna till oss lätt grånade över trettio. Jag skulle säga att framtiden känns så jävla ljus just nu!

Lämnar er med en av mina tidiga hjältar: Frankie Hill, direkt från Powell-filmen Ban This.

Lördagssmarr med Havan

Idag när alla fått skejta sig helt ystra i nya hallen så dammar vi av ett lördags-smarr åt er. Har hyvlat fram Håkan Karlströms del ur den fina rullen Västerås från 1999. Håkan var ursprungligen sprungen från Enköpning men blev snart en själv del av Västerås skejtscen, jag skulle säga att han var rå talang first hand!

Det var rätt roligt med Håkan, han kunde prata om trick han skulle lära sig när vi drog och skejtade och det sjuka var att han i 9 fall av 10 faktiskt lärde sig grejjorna. En av dom lite sjukare gångerna när jag faktiskt absolut inte trodde att han skulle sätta tricket var när han skulle ge sig i kast med b-side 180 fakie 5-0 revert. Sjukt nog som alla andra gånger så satte Håkan grejjen, det är inte så konstigt att WE hookade upp honom på teamet. Till vi får upp ännu fräschare grejjor på Håkan så får ni hålla till godo med den här delen, inte för den är kattskit den heller...

Here comes the boom!

Here comes the boom, here comes the boom. Den här gamla éS-annonsen med Tom Penny innehåller så mycket mer inspiration än jag ens kan förklara. Kombon av Penny, en treflip på ett omöjligt ställe.

Bakom adventskalenderns andra lucka döljer sig egentligen självaste dopparedagen. Idag slår hallen upp portarna kl. 17.00, undertecknad gråter blod är att inte ha möjlighet att komma dit förrän på söndag, men det hindrar inte från att vara så pepp att man kan självantända.

Ryktet talar förutom streetytan om den miniramp som är 1,25 m hög och dryga 9 m bred, det ni, det blir fan något. Söndag bring it on! Det är lite av vad ni kan njuta av idag när klockan slagit 17.00...

Annars slogs jag nyss av groundbreaking news, att Västerås kommun avsett 10 miljoner lambasala (kronor) för bygge av en betongpark centralt under 2013. Hur fantastiskt låter inte det? Det ser baske mig ljust ut på den Västeråsiska skateboardscenen. Nu får vi förvalta detta på bästa sätt.

Självklart dammar vi av ett videoklipp också, nå´nstans i internets och u-tubens hörn hittade jag det här korta klippet på ingen annan än Tom Penny, när han 2010 cruisar runt i just Christianias träbowl igen. För er som inte blir helt impade kan ni ju sätta er på bil/tåg/cykel eller vad som helst att damma ned till Köpenhamn och ta en repa i bowlen. Den är på intet sätt så lättskejtad som den ser ut.

Let´s OD on Carroll

Oh yes, vi spama:ar på Locals Only så här da´n före dopparedagen. Nämnde i förra inlägget att man inte kan få nog av skateboardgeniet Mike Carroll och därför tänkte jag bjuda er på en överdos av Carroll. Dom har partsen får ny gratis, resten får ni u-tuba upp själva. Jag gillar speciellt Carrolls surr innan hans brillianta del från TWS Modus Operandi om hur han visualiserar sig slams och hur fötterna är placerade, jag kan känna igen en hel del av mina egna hjärnspöken i hans resonemang. Nog om det, Carroll är sjujefla geni på fyra hjul, hans del från Girls första rulle: Goldfish är en post-modern klassiker i mina ögon, bara checka den första linen. Ingen suger upp kickflips och f-side flips som Carroll. Ingen! Sist av lämnar jag er med hans part från Plan B´s: Virtual Reality, en VHS-kassett som spelades så många gånger att den till sist gick av och fick lagas med eltejp, bara för att sedan spelas hundratalet gånger till... Innan internet lixxom!

Countdown continues

Nu är det inte långt kvar till officiell invigning av hallen så det är väl bara att bygga peppet. Även om det idag den 1 december är fullt möjligt med en utomhussession så, vilket är formligen osannolikt.

Tittade nyss om det här klippet med bl a Mike Carroll, Kevin "Spanky" Long, Scott Johnston bränner en skön session i Supreme-bowlen. Inget überspeciellt utan bara en go känsla. Och sedan är det ju så att Carroll kan man aldrig överdosera. Att sedan Scott Johnston carvar runt bowlen helt överstylish gör lixxom inte klippet sämre.

Countdown, vi bjuder på mera bröl...

Ok, nu är det inte så horribelt långt borta till en officiell invigning av hallen, vi förvärmer med ett klipp som det förvärmts till mången gång. Både inför skejtsessions och inför öldränkta utekvällar. Delen med Texas Deathmatch 2000 från Jim´s ramp jam är sånt jävla epic minirampsbröl. Den får mig att tänka på en öldränkt liknande session vi hade i Bergets miniramp, givetvis inspirerade av klippet vi bjuder på idag. Håll ett extra öga på det smootha rippet från Phil Shao (RIP) genom hela kaoset.

Vilket bröl...

Alla som gillar betongparksripp kommer idag få sin beskärda del av det. Lifeblood skateboards film: We must bleed, innehåller sådär galet, livsfarlig betongparksåkning så man bitvis blir salig och önskar att man hade ett uns mer Cardiel i kroppen...

Lifeblood Skateboards: We Must Bleed from Lifeblood Skateboards on Vimeo.