Fredagssmarret med Kris Markovich

Sådär smarrigt har veckan travat fram till veckans höjdardag, fredagsdagen. Vad kan vara mer lämpligt som avstamp inför helgen än att berika den med Kris Markovich, framlyft här från Color-filmen från 1994. Kris Markovich har på nå´t vis alltid legat mig varmt om hjärtat alltsedan jag såg hans totalt outstanding del i A1 meats-filmen, nu hittade jag inte den delen på nätet, däremot finns hela filmen upplagd på två delar, så jag rekommenderar hela den rullen varmt. Hur som helst så var Kris Markovich möjligen den största orsaken till att jag någonsin gjorde fakie ollie onefoot tailgrab utför nå´nting. Nu kastade Kris ut det för en rätt stor (med den tidens mått) trappa i Californien och jag gjorde det nedför ett drop med kant bakom Domus i Surahammar en mörk höstkväll, same same but slightly different.

Kris Markovich har alltid varit en skejtare som fått mig att hajja till lite extra när han dykt upp på skärmen, man har alltid kunnat förvänta sig ladd och en helhjärtad insats. Parten vi bjuckar på är även den off the hook och vidare från samma film fick den vida skejtvärlden stifta bekantskap med en viss Jeremy Wray. Eftertexten bjuder den om jag minns det helt rätt på en spyende Markovich som direkt dammar av en 360 flip i en bank efter avslutat ärende... hårdkokt skit!

Det här representerar även det en era i vi skejtade då som gick hand i hand med G-Spot-butiken i officershuset, vackra minnen av den runda kassan. Affären som kunde vara stängd när det var fint väder ett par timmar för att Hallon ville dra och bada. Happy times och Color t-shirts!