Bäckby styr den i sommar

Alla med ett visst mått av självaktning bör boka in den 21 juli i sin kalender. Då bjuds det till festival vid Bäckbys skatepark, det kommer bjudas på livemusik och workshops (bl a grafittiworkshop), så missa nu för allt i världen inte detta. Kom dit häng, skejta järnet och insup lite stämning, jag har hört att solen är bokad också, så det finns inga ursäkter att inte dyka upp.

Time out på obestämd tid...

Jag är skyldig skateboard så mycket, genom brädan har jag fått den syn jag idag har på det mesta, genom brädan har jag fått se så många platser och mött så många fantastiska människor... Fått uppleva smärta bortom allt förstånd. Jag har älskat varje minut av det hela, när jag började trappa upp mitt eget åkande och därmed skrivandet av Locals Only igen gjorde jag det i tron att det måttliga smärtan jag hade i min höft skulle ge med sig och bli bättre bara jag slutade träna löpning. Jag trodde det länge och väl, men dessvärre blev det inte bättre, snarare tvärtom, jag kunde inte förutse när smärtan skulle komma när jag åkte och värken på nätterna var inte att leka med... Och en röntgenplåt gav svaren, artros på bägge höftlederna, dock mest på vänster, ändå trodde jag att jag skulle mentalt kunna åka och leva med smärtan. Men på sistone har tvivlet och smärtan inte gjort att jag kunnat åka fullt ut, nu har jag varit av brädan några veckor och det känns inte lika illa längre... Vill inte deklarera varken slutet för mitt åkande eller för Locals Only, men jag kan inte motivera mitt huvud att djupdyka efter skejtfootie när jag själv inte kan utöva det ens på min egen sämsta nivå... Tills dess att ortopederna ger mig andra alternativ får jag låta det bero... Och därmed kommer även Locals Only bero... Oavsett vad så kommer jag alltid med stort intresse följa skateboardscenen och framförallt på det lokala planet... Men just nu paus... Så om ni undrar över radiotystnaden så beror det på att skribenten har en kropp som inte fungerar och jag måste ibland göra det jag på 10 år inte gjort, nämligen lyssna på den... SK8RZ UNITE!!!

Åhhhyola...

Jag har hissat Mike Carroll, Ronnie Creager med flera till skyarna här på Locals Only. Men den här delen och den här skejtaren kräver förmodligen mer cred än han fått, äkta street cred. Ricky Oyola, vars del från Eastern Exposure 3 är en modern klassiker. Sällan har den där råa, geniuna streetkänslan som Ricky Oyola verkar värna så mycket om lyser igenom. Vi ville alla lära oss att göra switch ollie shifties på flat och gjorde det bara ett halvår för sent. Vi letade febrilt efter böjda rör att göra pole jams på, kan väl säga att den jakten i Västerås gick sisådära. Vad jag vill ha fram är att när jag än idag kollar på den här delen får jag den där känslan av att bara dra fram downtown Västerås och bara skejta ALLT... Ricky Oyola är en sann inspiriation och en legend i mina ögon, ingen annan personfierar jag så hårt med Philly som just Oyola... Kick back and enjoy... Damage INC...

OGubbe peppar för gubbskejt!

Ah, onsdag och den episka gubbskejtsaftonen. Vi laddar med en bra del... Vi bjuckar på Dylan Rieders del från Transworld-rullen A time to shine. Dylan Rieder må inte vara en gubbe men han åker fanimej skateboard som en hel karl. Den här delen är enligt undertecknad helt bananas...

Feel the vibes...

Vet att det varit skralt på uppdateringsfronten men jag vet inte vad jag ska dra för ursäkt, livet kom emellan liksom och sedan har jag försökt hinna med att skejta själv också.

Nåväl igår snubblade jag över det här klippet från Low Card Magazines lilla ramp med Mason Merlingo, Andrew Langi, Steven Reeves, Jack Given och sist med inte minst Kevin Kowalski... Det hela påminner mig så mycket om en skön session du har med polarna i en skum liten ramp och med ett sexpack på hyllan... Jag bara älskar vibben i det här klippet...

Fredagssmarret med främst Mike Carroll

Ibland länkar folk ut fina saker på facebook, som den här filmsnutten. Kollade på den på bussen på väg till jobbet, glömde helt bort att det var fredagen den 13:e. Ett demoklipp med Fourstar, innehållande Sean Malto m. fl. Men framförallt innehållandes Mike Carroll, att se ett filmklipp i modern tid där Carroll skejtar är man inte bortskämd med och att sedan gör det med klassisk gammal stil och finess gör det lixxom inte sämre.

Till er som inte ser det fina i det som Carroll gör säger jag bara... too bad for U... Och ha en osedvanligt sämst fredagen den 13:e...

Se nu till att rulla massor i helgen...

There is only one Way to do it...

Andra saker som ni inte blitt bortskämda med här på Locals Only är vertskejting, även det utan någon orsak. Jag är grymt impad av folk som tämjer dessa monster till ramper och en av dom som absolut fick mig att för evigt ändra min syn på vertskejt är nog Danny Way. Tillsammans med Colin McKay i Questionable och Virtual Reality fick nog inte bara jag utan hela världen en helt annan bild av hur man kunde skejta vert. Förmodligen för att vi uppenbara streetråttor kunde relatera till dom mer streetiga tricken som gjordes.

Nu när dokumentären "Waiting for lightning" den om Danny Way har premiär när som helst i staterna så passar det att dra ett tjockt Danny Way klipp. Jag väljer ingen av dom uppebara utan från XYZ-filmen Stars & Bars från 1995. Det här för mig är det råa det brutala, det imponerande med Danny Way... Innan han blev kände för den stora massan genom att köra över kinesiska muren och kasta sig ut ur helikoptrar och bygga gigantiska cirkusramper. Visst det är imponerande det också, men det här torde räcka för legendstatus bara det...

Annandag Gino

Att jag inte innan haft Gino Iannucci på tapeten är ju ett mysterium. Gino är en av dom riktiga legenderna, utan att ha släppt speciellt många långa delar har allt han släppt fått en att törsta efter mer. Idag drar vi iväg Gino´s del ur the Chocolate Tour från 1999, ett exempel på allt som jag förknippar med Gino. Kolla in linen som börjar vid 0:30, där finns essensen av allt som är stort med skateboard, b-side nollie heelflipen nedför trappan är till dags dato den snyggaste jag sett och att det sedan är en line där vi får se någons karaktär genom att ta fart är också bland det vackrare. Att sedan någon gjort b-side nollie heelz utför större trappor spelar i min bok ingen roll, den här spelar ut 12-13 steg vilken dag som helst... Kalla mig gammal och motsträvig, men stil slår allt vilken dag som helst och Gino är stil personifierat.

Vi hoppas på en ny Gino del i nästa Girl/Chocolate-film, en annan dag Gino...

Skateglädje!

Oja, nu blev jag glad när jag hittade det här klippet. Givetvis borde jag skriva så är det Tiltmode Army som släpper det och rent historiskt har Tiltmode grejjor borgat för ren och skär skateglädje. Lugnar er med att säga att det inte är någon skillnad nu heller. Åkarna är två killar som alltid varit grymma att spana in: Cairo Foster och Paul Sharpe...

Inget mer ordbajsande i onödan utan kolla in klippet vettja...

Cisternen på gång... los nostalgia

Med en dag kvar till Cisternen´s premiär så hittade jag lite gammal skåpmat på boysen som kommer spela med i rullen imorgon. Det är om dateringen från nådens år 2003 när vi hängde som galningar i Ganebrohallen. En del smarr där och nostalgia... RIP Jonas Sivén & Jan Aalto.

Grabbarna kunde harva böj...

Det är bara att acceptera att man var rätt vassa på att åka miniramp även för 23 år sedan. Idag serverar jag ett klipp från Powell Peralta´s alster från 1989 - Ban This. Det är minirampssegmentet med Steve Saiz, Eric Sandersson och (Marc?) Saito. Det är fasiken inga kattskitstrick dom lägger upp i en miniramp som på intet sätt är liten heller och att man på den tiden visste hur man hanterar en spine råder det lixxom inget tvivel om.

Undrar om jag ska öva på mina spineskills på gubbhyllan i afton. Eller ska jag likt Steve Saiz öva in en f-side airwalk i minirampen, jag vet inte riktigt...

Evan picks em well

Wow, när jag kollade igenom den här delen igår blev jag blåst av stolen. Evan Smith fullkomligen massakerar i den här delen, smakfulla trickval och stil och flips sominte går av för någon hacka i världen... Det här är lixxom ren inspiration, en lördagsskål på det och så ses vi i hallen senare.

Fredagssmarret med Sean Sheffey

Sean the man Sheffey... Många är sakerna med Sheffey, från chefande på fyllan på Tampa-tävlingarna till hans legendariska delar i Life-filmen - A soldiers story. Här finns det finaste ihopmixat i en mixtape. Nedsköljes med fördel med lite maltdryck.

En refklektion bara...

Som många av er andra låg jag också igår och grottade mig att kolla på webcasten från Tampa Pro 2012... God underhållning as usual och grym skejting, men inser att något har gått förlorat: tävlingsÅKEN! Ett tyken som som tyvärr Eric Koston startade i just Tampa way back har eskalerat till att vi nu mer eller mindre alltid får se åkare plocka upp brädan och gå på drophyllorna... Och det är uppenbarligen ok eftersom alla gör det. Vet inte om jag är gammalmodig eller inte men man vill väl se ett ÅK? Fan en snubbe som sätter ihop det hela utan att bli tvungen att kliva av 4-5 ggr, men jag kanske är gammalmodig... Men vi kan ju jämföra lite... Först har vi Torey Pudwill som vann igår. Sedan kan vi ju roa och med att kolla Dennis Busenitz som vann förra året och han plockar upp brädan en gång men ändå... Det är fanimej ett ÅK...

Aja, en reflektion... give me contest RUNS....!!!

Fredagssmarret med Tom Penny

Tom Penny, kan han ha förekommit mest på det jag skrivit om och länkat ut om de senaste månaderna? Möjligt och en mer mytomspunnen skateboardåkare får man ju leta efter. Fredagssmarret denna vecka är lite Penny-klipp från en miniramp i Sydamerika nå´nstans. Bara b-side flipen vid 0:25 kan ensam stå för smarret det andra är bara ren bonus.

Gutår och njut av grymvädret i helgen och kom ihåg det; skateboarding is number #1...

Stevens modell på Svart Kult...

Den grymmaste rippern från Berg: Stefan "Steven" Jonsson kan nu välförtjänt stoltsera med en modell på Svart Kult skateboards. En best på 8.38", se till att lägga era vantar på en sådan och dåna sönder allt i er väg i vår. Och är ni i hufvudstaden vill ni inte missa releasefesten för dom nya Svart Kult-plankorna på Nord-butiken mellan 18-21 imorgon. F.B.V = Fart, bakåtvikt och vilja... För er som inte visste!

Premiär på Cisternen den 5 april...

Av någon outgrundlig anledning har jag lyckats missa att lägga upp kanske det lokalt mest viktiga: nämligen premiären på Cisternen. Den 5:e april på självaste Skärtorsdagen rullar filmen upp med pompa och ståt på lokal, för att bli bjuden se till att stå på listan, för att stå på listan se till att ta kontakt med filmskaparna themselfes...

Good times is bound to be had by all... Med det lämnar vi er med Tobbe Franzéns part från gamla goa Hargell-filmen som jag dammade av för beskådan i helgen som gick...

Mika... herrrrregud...

Om ni som undertecknad själv missade Bellows Skateboards lilla release-kalas i den kungliga hufvudstaden i fredags kväll så kommer här den "lilla" fullängsdelen som det bjuckades på förutom dom nya brädmodellerna. Det är inte helt otippat Mika Edin som har harvat ihop en ny del och som vanligt får man väl lov att säga så gör Mika ingen besviken... Han är tamimej fan helt vild på brädan... Se och njut, svensk skateboardåkning at it´s finest...

Hörde jag Barley igen?

Kan inte mer än nog understryka Donny Barleys förmåga att hantera harvpinnen på ett stilfullt vis... Därför serverar jag er med hans del från Elements - World Tour från 1999...

Några Efes senare - Donny Barley

Vips så var ölen slut och så dök han bara upp där i min U-tub. Ni minns säkert att jag i det senaste inlägget lovordade Donny Barley, här har ni honom. Ett skönt minirampsklipp som säger mer om essensen om skateboard än vad Torey Pudwill (skatetalibanism 2.0) någonsin kommer lyckas förmedla. Sov sött och dröm om att kunna göra f-side alley-oop ollies som Barley...

Fredagssmarret med Brandon Westgate

Hur kan man inte gilla Brandon Westgate? Han är ett sånt tvättäkta rått powerhouse... Och för er som sett hans Epicly Later´d avsnitt så vet ni ju att karln vid sidan av brädan kanske är den lugnaste ever och tillråga på allt är han bosatt på vischan och har inga planer att flytta till skateboardåkningens epicentrum. Men väl på brädan så exploderar han i nå´t som jag bara kan likna vid det som det dras paraleller till i just Epicly Later´d nämligen Donny Barley... Just Barley har länge varit en av mina absoluta favoritskejtare och därför var det väl ingen överraskning att Brandon Westgate skulle tilltala mig. Här kommer hans del som släpptes förra året i samband med lanseringen av hans pjuxx...

Så salutera i en skål och skejta mer som unge herr Westgate...

Onsdagspeppet med Grant och Raven...

Ska ni bara se ett filmklipp denna tisdag så är det bannimej detta om ni inte sett det innan. Thrasher har dragit till mitt eget personliga drömresemål: Australien, med sig har dom bl a 2011-års SOTY Grant Taylor och för att liva upp det hela ännu mer även Raven Tershy. Även om jag aldrig själv kommer kunna demolera en betongskapelse på det viset så upphörs jag aldrig att imponeras av folk som så totalt respektlöst kan skejta dessa betongmonster... Inspiration!

Loading the player ...

"Fynd" i lokalpressen...

Läste i den lokala morgonblaskan en bitter insändare från en person som tyckte att Västerås kommun skulle avsätta pengar för att ploga en skridskobana på Mälaren och anlägga ett Friluftsbad istället för en betongpark. Personen ifråga tyckte att det var en felaktig prioritering då en betongpark bara skulle komma ett fåtal ungdomar till nytta vs en skridskobana på Mälaren skulle komma tusentals friluftstörstande Västeråsare till nytta.

Uhhhm, skrivet av en person utan väldigt lite grepp på verkligheten, ett fåtal ungdomar? Hmmm, en blick i hallen över vintern och på gator och torg ständigt talar sitt tydliga språk, vi vet det ju att skateboard tilltalar jävligt många i Västerås... i ALLA åldrar. En betongpark skulle bara underblåsa det intresset och jag tror bara vi sett början av en fantastisk period i för Västerås skateboardscen. As for en plogad bana på Mälaren, yeah well gör det själva det har vi fått göra i många år. As for friluftsbad? Vad är det för fel på befintliga bad...?

Nu läser säkerligen inte personen i fråga detta och jag orkar inte ge mig in i ett munhuggeri i tryckt form heller, bara lätta på trycket lite.

Skateboarding is nr 1, U know it is true...

Fredagssmarret från Vztrz

Vad kan man säga, bara hålla med Västerås skatescen är tillbaka. Bigup till Joakim Ekström som knåpat ihop ett sånt smarrigt montage. Det värmer och peppar..

Matt Hensley that´s it!

Egentligen är det rätt konstigt att Matt Hensley inte fått den stora äran att dyka upp på Locals Only förrän nu. Varför då kan ni undra? Jo för oss som startade skejta 1987-88 så var Matt Hensley för oss vad gud är för dom religösa. Ingenting influerade mig så mycket som att skaffa ett par feta Conversa basketskor att skejta i som att Matt skejtade i ett par i Shackle Me Not. Och det var ingen slump att min andra bräda jag någonsin köpte var just en Matt Hensley.

Jag ljuger förmodligen inte när jag säger att alla på den tiden ville kunna åka med den stilen och den trickpåsen. Därför laddar vi nu på med både Matts del från Shackle Me Not och sedan hans del från This is not the new H-Street video. Den sistnämnda minns jag att jag bara lyckades se en gång på någon skejtaffär och det skulle dröja för länge innan jag fick en risig VHS-kopia av den. För den skull inte en mindre bra del...

Premiär på Cisternen!

Inte att missa, enligt utsago har det nya filmprojektet från staden: Cisternen, premiär den 5/4 på självaste Skärtorsdagen, är det månne för att alla ska vila ut ordentligt och helga den rödaste av alla fredagar - Långfredagen. Hur som helst INTE MISSA!

Med fullängdsdelar från Sebastian Kriz, Erik Stenlund och Tobias Franzén kan det inte bli nå´t annat än en vinnare, eller månne en vinare? Basse i "årets comeback"-del...

CISTERNEN - teaser from Johan Haglund on Vimeo.

Tershy rips shit up...

Det är alltid nå´t visst med att se någon rippa nå´t så helt rått i en vertramp helt utan skydd. Det blir lixxom lite punkigare, lite grymmare helt enkelt. Storheter som Cardiel m. fl. gjorde det way back. Här levererar Raven Tershy en fet jävla line i en vertramp... padlessly... Sånt här får mig bara att ångra att jag inte skejtade hårdare och tuffare idag...

Fredagssmarret med Lance Mountain och Co

Fredagssmarret idag med Nike SB och Lance Mountain i spetsen, jag blir så jefla sugen att gjuta min egen lilla pool på baksidan när jag ser detta. Att man sen sedan inte kan rippa den lika hårt om Grant Taylor (eller Lance Mountain själv för den delen) är en annan sak, men ändå... Se och njut och ha en grym helg, skål...! Kan månne årets först utomhussession levereras i helgen?

Klassiker i repris: Prag-resan

Vi gör som TV3, vi letar fram gammal skåpmat och repriserar det. Å andra sidan är det rätt bra skåpmat om undertecknad själv får säga sitt, från internätets yttre hörn letade jag upp reseskildringen om vår allra första resa till Tjeckiens huvudstad Prag. Förutom att vara en av Europas absolut vackraste städer så kan dom stoltsera med det absolut bästa streetspotet jag någonsin satt min fot på... Stalin Plaza...

Nåväl, här kommer reprisen:

2001-06-30 t o m 2001-07-07


Detta är dagboken från vår Prag resa. Alla fick i uppdrag att skriva om en varsin dag medans vi var där och så vart det också. Detta är slutresultatet av det hela. Varsågod!






Lördag - av Johan Lindkvist


06.00... bakfull och trött vaknar man till den irriterande telefonsignalen och man möts av min fars röst som bara vill föräkra sig om att vi vaknar och kommer i tid till flyget. Vilka är då vi? jo i nämnd ordning är vi jag(johan), Erik, Fredrik, Steven, Tony och Begnus men den sistnämnda skulle fånga ett senare plan än oss andra hjältar. Så snart vi hade bordat planet och konstaterat att det var ett propellerplan... till min fasa! Men vad tusan gör man inte för att skata lite "marble"? jo trotsar faran och biter ihop, käkar kass flygplansmat, stressbajsar och röker på Kastrup i Köpenhamn, raskar till nästa flyg... vilket iaf är ett jetplan. Knappt hade vi lyft innan de små papperslådorna återigen låg framför oss, och till min besvikelse var maten lika kass denna gång. Vi trotsade alla galna kockar och landade i Prag och efter fett väntande på bagage drog vi oss enkelt... inte! ned mot "downtownpraha" 
Efter lite fixande så hade vi snart ett hostel att skänka oss tak över huvet. Efter käk på fashionabla mickey dee´s så kom vi till slut fram till vårt hostel och till min belåtelse så fick vi "Bob Marley" rummet. Grejer dumpades och vi drog oss ut för att hitta lite skatebara ställen. Det dröjde inte länge innan vi hittade en hel drös med ställen med marmor och sten curbs, trappor och annat godis. Ett plus i kanten var att på ett av ställen så satt en mycket "välsvarvad" tjej och tittade på i nästan en timme. Framåt kvällen tog vi några öl på paradgatan och hookade upp med begnus, nu var mannskapet komplett! Kvällen avslutades med "tjockt" billig öl och fussball spel, plus åska, blixt och dunder... Prag är grymt!!! Språkliga problem fanns oxå då Fredrik vid ett tillfälle ville ha en McCountry och frågade om det var kött i (vegetarian) och fick till sin förvåning en hamburgare med endast sallad och bröd! En annan sak som bör nämnas är det enormt billiga ölpriserna: på huvudgatan tog de 20 svenska kronor för en stor stark medans på den lokala puben bredvid vårat hostel tog ca 7 kronor. Inte undra på att vi vart ystra i hjärnkvarteren...HÖJVE!




Söndag - av Tony Blessander


Mulet och lite blåsigt... hmmm! Skulle det bli dåligt väder???... Nej! Efter att ha varit på supermarket och handlat frukost (torrt bröd o cola) så skulle vi ge oss ut och spana efter ett av de ställena som är kända från Prag (Veletskesadý tror jag) eller Stalin plaza som localsen kallar det. Vi gick ut från hostelet och uppdaterade Begnus på de ställena vi skatat dagen innan. Vi hade hört att plazat skulle ligga uppe på en kulle så vi gick upp på första bästa (ca 500m från hostelet) Bara en massa träd såg vi men vi fortsatte över kullen och helt plötsligt strålade solen ner och paradiset öppnade sig! marmor överallt, curbs o trappor, ledges i olika storlekar och ljuvlig utsikt över Prag. Ett otroligt pepp infann sig hos de flesta och det ända som drog ner på tempot var vätskebrist och det otroligt hala underlaget. När man skatar så intensivt så är det upplagt för skador och det fick jag smaka på, efter ca en halv timme så hade jag vrickat båda fötterna, fått en ordentlig smäll på pungen plus att jag nästan slog sönder handleden... ajajaj! men men... Jag började istället filma de andra och det gjordes några välplacerade lines. Vi flyttade oss nu några meter ner till ett annat intilliggande torg med ledges utför trappor, här hände nåt smått skrattretande. Steven skulle filma en line med nollie fs noseslide utför ledgen och han inledde den med en tailslide och en 360 flip, på landningen av flippen gick tailen totalt av och jag var helt säker på att Steven skulle stanna men icke sa nicke han fortsatte med att sätta den absolut cleanaste sliden utför curben och alla vart smått chockade! Efter detta gjorde han 3 eller 4 trick till utför ledgen men de får ni se i nästa film HAHA! Även Erik knäckte skaten och det bidrog till att vi gav oss iväg för att äta och sova. 2-0 till Prag i brädbrott!!! 


Kväll... 
Ojdå! raaap! en massa öl och lika mycket skitsnack... Steven naken... Absinth!!! farligt!!! Fredrik nojar över att han inte får tillräckligt m uppmärksammhet... Jäkligt fulla... Måste sova... Ses imorrn... Ursäkta fyllestilen...




Måndag - av Fredrik Sjöström


Godmorgon... eller kanske inte så god. Gårdagen gjorde sig påmind. Efter många om och men så hamnade vi till slut på Stalin plaza och vi skatade i ca 30 minuter. Steven skulle träffa en local och få en skateaffär utpekad på kartan. När det var gjort skulle Steven och Erik inhandla nya skates pga gårdagens missöden. Promenad var nånting som skulle genomsyra denna dag och det var nu det började... 
Vi gick till 2 olika skateaffärer och en del olika spots runt omkring i Prag bla en skateyta under en stor bro. Efter det ville Johan upp på en kulle som han var säker att han hade sett en bild i Transworld ifrån. På vägen upp dit (riktigt långt) så hittade vi en pool som Steven och Erik skatade i, den var rektangulär med branta banks i... skum! Väl uppe på toppen så beskådade vi den underbara utsikten och den ej så underbara plazan, skatevis. 
Vad som bör sägas att uppe på den kullen stod en enorm betong byggnad utan fönster och framför den stod en bronshäst som var kankse 8 meter hög... läskig! På väg därifrån lyckades Begnus bli jagad av en blodtörstig best modell Dobbermann. Efter denna händelse så tyckte vi att vi skulle besöka Mystic skatepark där en världscup tävling skulle hållas nästa helg... se men inte röra tyvärr! På vägen hem så inhandlade vi det dagliga vattnet plus lite tjeckisk porr vilket följdes av en myskväll på vårat hostel. God natt!




Tisdag - av Stefan Jonsson


Den fjärde dagen på vår resa började med att Tony behövde nya skor för pengar ihoptiggda av sin mor så efter ett stopp på skateaffären så var det dags för dagen att börja på riktigt, iaf skatemässigt! Ner i tunnelbanan och vandra mot Stalin plaza var det som gällde. Väl framme märkte vi att det var typ dubbelt så mycket folk där mot dagen innan men vill man skata det grymmaste curb/manual/trapp stället någonsin så är det bara adaptera (vänja sig).
Om jag orkat hade jag säkert kunnat rabbla upp alla möjliga och omöjliga trick som sattes denna dag men det var fransk invation med säkert 15 stycken hur bra skatare som helst och en av dem var en lång hippietyp och inga som helst leder i kroppen. Tänk ut de skummaste tricken med vrida ur kroppen ur led reverts och jag lovar att han satte dem. När min kropp sa ifrån tillslut så beslutades det att vi skulle inhandla lite öl och lokal porr (alla fick i uppdrag att köpa varsin). Väl framme så satt vi oss i köket på hostelet och drack öl med en Irländare m gitarr. Sen dök det upp lite andra som bodde där tex en Amerikan som spelade trummor på tomma ölburkar och visste jag inte bättre skulle vi nog va kvar där ännu. Risk för mer........

...Följande utspelades på natten:
Efter ett par öl och några parti biljard så var Johan däckad på absint, jag blev för rastlös (06.12) och stack ut och skatade själv på Stalin plaza. Ja just ja, Erik hade knäckt sin andra skate tidigare på dagen... det kostar att ligga på topp! Eriks flickvän tyckte att det berodde på att Erik inte kunde skata men vi andra visste att det var vikten det hängde på.




Onsdag - av Erik Stalnert


Morgonstund har bakfyllesmak i mun! Alla är ovanligt tysta denna morgon. Vissa (Johan) skäms mer än andra. Efter att ha diskuterat nattens begivenheter så bestämmer vi oss (alla utom Begnus) för att dra ut och få oss en sen frukost/ tidig lunch på vårt stammis pizza/pasta hak. Efter detta går vi upp till Stalin plaza och Johan börjar skata precis som om natten innan inte hade hänt. Vi andra är mest sega och trötta. Det är fler proffs här denna dag, Santa Cruz och Status teamen är här. Stefan Attardo försöker filma en line i ca 2 timmar innan han ger upp. Torget börjar nu fyllas upp med skatare från hela Europa och även Begnus ansluter. Efter att ha suttit och tittat på alla ett bra tag så skatar vi lite på plazan nedanför och Steven sätter en del grymma trick. Framåt kvällen går vi och äter på vårat stammishak igen, de verkar känna igen oss nu. Kvällen blir rätt lugn, alla är rätt spaka. De flesta av oss knoppar m ett leende på läpparna och en otroligt söt rollerblade tjej i tankarna.




Torsdag - av Henrik (Bengnus) Wahlsten


Dagen började lite annorlunda än vanligt. Linkan ville skata som vanligt men efter att ha kännt lite på värmen så bestämde vi oss för att gå på en turist/shoppingrunda istället. Turistrundan innehöll allt som turister gör såsom fotografera, bli solbränd, handla, svettas och äta på McDonalds. Alla drog sedan tillbaka till hostelet via stamhaket för lite föda/öl intag. Efter detta stack Johan, Fredrik o Erik iväg för att skata medans vi andra tog det lite lugnt och väntade på att det skulle bli lite svalare. 
Vi bestämde att vi skulle träffas vid ett spot m curbdrops nån timme senare men när vi kom dit var det tomt. Lite detektivarbete och i ren Musse Pigg anda hittade vi dem uppe på Stalin. Vi skatade tills solen var borta och sen drog vi till hostelet via stamhaket. Erik gick sedan och la sig medans vi andra stannade uppe och drack några pilsner för att hålla oss vakna, vi skulle nämligen ut o skata igen vid 04.00 hade vi tänkt, det var svalare då. Johan o Fredrik bangade ur och var också tvungna att sova nån timme innan skatingen medans jag, Stefan och Tony slet för att hålla oss vakna. Detta urartade rejält framåt 03.00 då vi drog igång Sven-Sport-Girot på motions cykeln och Tony gick segrande ur den stenhårda tävlingen före Steven o mig. En ganska häftig jagärförtröttförattsovaskrattpsykos utbröt även efter ett tag men då började solen såsom Johan o Fredrik att vakna och vi tog vårt pick o pack tillsammans m två norrmänn och drog o skatade. Alla var ganksa peppade men blev lite störda/förbannade när vi till vår förvåning upptäckte att Stalin plazan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo i regi av kuka-cola som skulle spela in en action/street sport reklamfilm för att sälja sina produkter till såna som oss. Steffe Tuff vart förbannad och svor att för alltid bojkotta drycken. Lika väl så skatade vi som vanligt och alla var nöjda i morgonsolen. 
Prag är jäkligt vakert i soluppgongen och en del fotande från Stalin plaza blev av. Alla svor vid skateguden att börja skata mer natt och drog sedan hem för att sova en förmiddagslur. Godmorgon!




Fredag (lördag) - av Tony Blessander


Nattens bravader satte sina spår och jag var nog väldigt svår att få upp. Vi tog det lugnt och drog ner på stan vid 13.00 ungefär... gick lite shoppingrunda för att sedan kolla in träningen på Mystic tävlingen. Man tyckte att det såg lätt ut när vissa skatade men så helt plötsligt dök Rick McCrank upp och fy tusan va alla andra såg ut att ha jobbigt. Chet Childress hade efter ca 5 minuter skatat på fler ställen än alla andra tillsammans, han åker fort men han fick sota för det och krockade och fick ett hål i huvet. Lite andra proffs var där men de flesta såg ut att vara lite bakis... undrar varför? Bästa tricket var nog en nolliheelflip noseslide på en midjehög boxcurb som gjordes av "gúrchen mustilychsén" typ. Ja Johan visste iaf vem det var. När vi kom tillbaka till hotellet totalslocknade jag medans Johan och Fredrik drog o skatade och Erik, Begnus o Steven gjorde nåt annat.. vet inte vad jag sov ju! 
Efter en hård vecka med solsting, 4 timmars skating och mycket öl så va de flesta väldigt trötta och det ända som återstod var lite taxfree shopping och en flygresa hem... Det var iaf en helsikes rolig resa och jag backar inte för att åka dit igen kan jag säga!!!

Tisdagssmällen

Vissa saker smäller högre än andra och för mig smäller europeisk skejt högt, det känns lite lättare att relatera till helt enkelt. Får man sedan se svensk skejting smäller det ännu lite högre, får man sedan se svensk skejting som det smäller om så smäller det jävligt högt. Visserligen ett hyggligt gammalt klipp men det smäller inte nå mindre för det, Daniel "Jugga" Stankovic med mad pop, stil och fart plockat från Pontus Alv´s rulle: In search of the miraculous. Väl värt en kik innan nästa session för en lektion i hur man hanterar pop trots att man kommer från karga Svedala. En riktig jävla smäll!

In Search of the Miraculous from noobster on Vimeo.

Öppet brev till skateboard

Ett öppet kärleksbrev till min första och största förälskelse i all dess naivitet. Genom alla mina år på den här planeten som i skrivande stund närmar sig hisnande trettiosju med stormsteg har inget format mig, gett mig mer än vid skateboard har gjort. Jag är evigt tacksam att den där gråa vardagskvällen på vårkanten 1988 (tror jag det var) inträffade, allt gick lixxom svindlande fort. Min trotjänare den radiostyrda bilen såldes och pengarna skulle lixxom räcka till att köpa en "riktig" skateboard. Visst hade vi åkt året innan men då på vad vi sedermerea kom att kalla "Taiwanbrädor/B-brädor", när sedan några kompisar på gatan bredvid rätt som det var dök upp med Powell Peralta-brädor och riktiga truckar och hjul och man fick prova dessa blev det som att ta steget in i en helt annan dimension. Ett sent besök på sportaffären i Punkt precis innan dom skulle stänga resulterade i en Powell Peralta - Lance Mountain och ett par gröna Mini-rats hjul, truckar räckte inte pengarna till, det kompletterades senare med ett par Cutter-trucks.

Första brädan, dock i silverkulör...

Där och då började vi sakteliga inse att det fanns något större bakom skateboard-åkningen, att det fanns en hel industri och att det fanns folk som levde på det här. Vi började upptäcka skatefilmer och tidningar och så smått utforska en större skateboardterräng bortom våra egna gator. Jag skulle kunna sitta och dra anekdoter hur länge som helst men det skulle bara tråka ut er alla, hur som helst så spelade jag som så många med mig fotboll i mina unga år, minns såväl den kvällen då vi "skolkade" från fotbollen och var på "samhället" (jag man kallar centrala Surahammar så) och tränade på att göra ollies upp på torgborden och våra fotbollskamrater kom cyklandes förbi och undrade om vi inte skulle vara på träningen. Där och då insåg vi nog att skateboard var så mycket större än allt annat, det såg bortom träningstider, avbytarbänkar och ett ständigt bevisande för andra att man skulle få platsa i laget. I skateboard var och är vi alla välkomna och har lika kul tillsammans oavsett hur bra och hur man skejtar (trots att det bor en "skejttaliban" i mig, den diskussionens tas med fördel ihop med maltdrycker).

Året efter vi börjat skejta var Frankie Hill hjälte när han i Powell Peralta-filmen Ban This förstörde allt i sin väg iförd tidstypiska röda mysbyxor. Tack vare Frankie Hill (konstigt nog) ville jag lära mig ollie one-foots. Lärde mig dessa en sen kväll på granngatan och var absolut lyrisk över detta och jag åkte hela vägen hem och gjorde one-foots, troligen därför sitter dom rätt hårt i ryggraden...

Men jag ska ärligt erkänna att jag trodde jag var färdig med min skateboardåkning för ett antal år sedan och har levt ett par år som om det var så också, plockade fram den då och då och gjorde non pop shove-it på gatan. Dock ständigt ugglandes på skateklipp på datorn och hux flux så rullade allt bara på igen och det är väl lite där och då jag kom till den djupa och kärleksfyllda insikten om skateboardåkningen. Hooked for life som filmtiteln säger och jag är benägen att hålla med och mot den bakgrunden att varit av brädan några år får mig nu bara att uppskatta det ännu så mycket starkare.

Så benbrott och skruvar i benen till trots så ser jag framemot ytterligare 20 år tillsammans med min harvpinne, villkorslös kärlek. Detsamma till alla roliga människor jag lärt känna och mött genom brädan, ingen nämnd och ingen glömd...

Dorky or not, it had to be said... yours sincerly...

//JoHaN

Don´t sleep on Nyman

Precis nylandat på U-tuben är den här inomhusdelen med Philip Nyman. Så jävla värd en titt, vi som varit där och sett hur det ser ut och vi som såg det live vet hur jefla sicko det sista tricket är... Som jag själv uttryckte det: "Nyman has a deathwish"...

Gå med eller dö...

Arrrgh, stoppa pressarna!!! Ska du se något i afton så är det garanterat detta, 5Boro släppte nyss sin nya video Join or die. Och om du som jag har en förkärlek för rough östkustskejting så kommer du älska det här. Att det sedan är ett förstklassigt soundtrack sänker lixxom inte känslan. Jag har sagt det förr men jag menar det verkligen denna gång.... se och njut!

Loading the player ...

Fredagssmarret med Ed Templeton

Fredag igen, dagen att "läska läsko" som Larsson skulle ha uttryckt det hela. Om ni läskar läsko eller ej det skiter jag i, bara ni tar del av det supernostalgiska fredagssmarret. Denna gången med Ed Templeton från New Deals promovideo som kom innan New Deals klassiker Useless Wooden Toys. Den sistnämnda filmen banade väg för nosbonks och shove-it´s i streetskejtingen. Noterbart är Ed´s impossibles, se och lär så ska dom gå runt foten, inga 360 shove-it´s här heller... Sedan har väl ollie impossible alltid varit Ed´s signatur-trick... Aja, se och njut från 1989... Skål! Att sedan soundtracket med The Odd Numbers är hur grymt som helst höjjer även det allt!

Serving you Tom "the man" Penny

Hur många är vi inte som lixxom under årens lopp gott i taket över Tom Pennys skejting upp med händerna? Anade väl det, min egen första kontakt med Tom Penny var genom den gamla Engelska skejttidningen RAD där han hade en check-out. På den tiden hade han spons från dåtidens ballaste företag: New Deal. Bilden var en sad to fakie som redan där och då formligen dröp av stil, när sedan dom första rörliga bilderna på Tom Penny dök upp runt 94-95 om jag inte minns fel så var det en hel skatevärld som blev slagen och tagen.


Tävlingen i Radlands 1995 och skejtingen från Mr Penny där blev lite av en milstolpe (och finns det två tävlingsvideos ny ska se så är det utan tvekan 411VM´s produktioner Europe 1995 & 1996).


Jag hajjar alltid till än idag så fort ett nytt klipp med Tom Penny dyker upp, dessvärre blir jag inte lika blåst av stolen längre som under 90-talets mitt och andra halva, men jag vill gärna bli det. Missförstå mig inte fel, jag diggar Tom Penny, men han har uträttat så vassa grejjor att han har svårt att leva upp till myten om sig själv.


Därför blev jag helnöjd med att mitt facebook-flöde kunde servera mig en samling av gamla fina Penny-grejjor. Vi kan ju roa oss med att räkna antalet Penny i den här texten...

Förlängd speltid med Clint

Det är ett fåtal förunnat att hantera harvpinnen som Clint Peterson, karln behöver bara cruisa ned till affären för att det ska lukta stil och finess lång väg. Blir ni inte sålda efter det här klippet så lär ni aldrig bli det och då är det helt enkelt er miss.

The Tobbe Franzén intervju

Tobbe är en av dom där personer på planeten som jag spenderat otaliga timmar skejtandes med. Och jag har haft förmånen att se den där lilla killen som kom in i Mariabergets inomhushall och knappt visste om han skejtade regular eller goofy och därmed gjorde på switch och vanligt boardslide på boxrailen. Jag har även fått förmånen att se karln bli den harvpinnesdemon han är idag, med trick i trickpåsen jag aldrig trodde jag skulle få se "Styrbjörn" fyra av... Passade på att fråga Tobbe ett och annat, här är resultatet.

När började du skejta?

1998 skulle jag säga.. Men hade det varit en miljonfråga hade jag ringt en vän.

Kommer du ihåg din första bräda?

Ja, jag kan fortfarande gå ut i boden hemma hos föräldrarna och titta på den.

Jag kommer ihåg dig som superliten kille i Mariaberget, vilka minnen väcker den tiden för dig?

Lukten där inne.. Att gå in i en annan värld. Att inte ens ha en tanke på om det är en bra eller dålig skatedag utan bara skata så mycket som möjligt oavsett vad kroppen sa.

Om jag tänker på din skejting så är jag avis på din förmåga att alltid kunna "smyga" fram ett trick, det vill säga du kan försöka och komma såpass nära i dina försök att du är till 98% säker på att sätta det nära det går "all in", versus mot oss andra kanske vi har en felprocent på 30% när vi gör helhjärtade försök, har du tänkt över att det faktiskt är så?

Nja, så har jag väll inte tänkt, men som allt annat är börjar ju allt som en lös tanke, sen när man har bestämt sig är det bara att gå all in.. eller? Spontanitet är ju viktigare även om det ofta slutar med samma trick som jag brukar göra.

Om så, hur har du klurat fram den tekniken?

Ärligt, det har jag aldrig tänkt på.

Tobbe doing it Sura style-e, indy....

Jag vet ju att du är från Sura, hur såg skejtscenen ut där way back?

När men är en go krets av kompisar är scenen lika bra vart man än befinner sig. Vi gjorde spots av allt. Det hade inte spelat någon roll om vi så befunnit oss i mecka, det hade varit samma sak där.

Jag minns sjukt roliga sessions på Polité med dig, Jonte och Macke Elmén, vad har hänt med honom, han var slick som fan?

Elmén, hade blivit en riktigt fet skater.. kolla på den här gamla delen, det sista vi filmade/hängde tillsammans, då hade vi alltså skatat i 3 år, så du kan tänka dig hur det hade fortsatt. Det enda jag riktigt vet nu är att han har Surahammars bruks logga tatuerad!

Om flyttar lite nutida så vet jag att du flyttat runt en hel del dom senaste åren, ge oss några exempel på var du bott och varför?

Malaga, Barca, Lund är väll de ställen jag verkligen bott på, sedan har det varit många "längre" besök på olika platser.. Jag är rastlös

Hur ser du på scenen här i Västerås i nuläget?

Det är helt nytt, det finns så många olika grupper att jag inte har någon koll längre, men det är riktigt gott att se att det fortsätter! Man känner igen sig själv i de yngres sett att uppleva skateboard.

Sedan ska vi väl gå in på lite tråkigheter, vet att du fuckade upp din fot nyligen, vad hände och vad är status?

En go Capflip upp för eurogapet gjorde att jag fick hybris och på vägen tilbaka skulle jag spontant kickflipa trappen i Vås hallen. jag brukar inte kickflipa trappor och det gick som det gick. Jag svor och fick paddla ut på brädan. Det är nog bra snart om det inte är någonting jag inte kan känna av, för det känns bra igen. Ska vila lite till.

Till sist lite tråkfrågor som ändå är kul att läsa?

Ja?

Favorittrick?

Fakie k-grind och fs heel.

Favoritspot?

På senaste: eurogaps med snäv böj, eller streetgaps med snäv böj, gapcurbs.

Skejtare?

Emmanuel Guzman

Musik i iPoden?

Talbok

Och absolut sist: När kommer Kvällsklubbsfilmen?

2013. i Januari. Nya "folk"filmen kommer i slutet på Mars detta år!

Fredagssmarret med the one and only Jason Lee

Snålt med updates denna veckan, har egentligen inte så många fler sorry-ass excuses än att undertecknad var busy med att skejta större delen av tiden utöver ditt gamla vanliga 8-17 jobb, that´s it. Så när det idag drar ihop sig till veckans mest tacoätna dag: fredag så dukar vi upp ett fredagssmarr utan dess like.

Säg Blind "Video Days" (1991) till någon som skejtade på den här tiden och dom får något speciellt i blicken och dom flesta nämner självfallet Guy Mariano. Inte för att racka ned på Guy överhuvudtaget, men att jag valt fredagssmarret idag med Jason Lee beror bara på min egen personliga smak och det faktum att jag var och är alldeles över mig i Jason Lee´s del. Jag kommer ihåg att innan jag lyckades VHS to VHS kopiera den här filmen så var det hårdvaluta att få se den hemma hos Bengnus i Hallsta ty han ägde mästerverket på original-VHS det ni. Nåväl, vad med Jason Lee då undrar ni som bara kanske förknippar honom med hans skådespelarinsatser? Behöver jag ens säga något, filmen talar sitt tydliga språk, stil, finess, trickval och med sådan "fluidness" att jag bli alldeles till mig...

En kaffe för att stilla mina sinnen, till helgen ska jag fila på mina 360 flips jag vet inte vad ni andra ska göra...

Höjve!!

In memoriam av Höjve-hallen, av någon anledning så hittade jag detta gäng bilder i min dator på jobbet. Dom är tagna vid invigningen och har ni tur så hittar ni kanske någon ni känner på bilderna.

Höjvehallen var lixxom Berget rätt unik då detta var en hall som "vi skejtare" hade skapat för oss själva till skillnad från Ganebrohallarna. På bilderna synns ganska tydligt Max & Stevens fantastiska Fienden och Affection väggmålningar som prydde hallen. Insup minnena och beskåda bilderna.

Måndagsdraget med Andy Roy

Vad kan sägas och vad har inte blivit sagt om Andy Roy genom åren och vad har inte karln varit med om? Att han är Larssons totala favoritskejtare är ju lixxom lika givet som sant. I lördags natt när kom hem lite smårund under fötterna hittade jag det här klippet från Double Rock i SF med Andy Roy och company och innan jag slog igen ögonen var jag tvungen att kolla in det. Ösigt så att det förslår och för att citera Junior: "Andy Roy alltså, jag blir ju rädd!". Passar även på att bjucka på det underbara klippet när Andy Roy har skejtcamp!

Loading the player ...

Fredagssmarret med Brian Lotti

Vi drar på smilbandet och dammar av en fredagssmarret eftersom det ändå är "finfredag" idag. Idag bjuckar vi på en av dom där riktigt stora streetskejtarna i min värld: Brian Lotti. Vet inte hur på omvägar kom över Planet Earths video Now'N'Later från 1991 ute i Surahammar men när det hamnade i min VHS och jag blev varse vad Brian Lotti hade i sin trickpåse blev och förblir det en av mina favoritvideoparts någonsin. Lotti hamnar däruppe bland streetlegender som Carroll, Gino och Jason Lee för att nämna några som för evigt ändrat min syn på streetskejting. Att sedan inte lämna alltför många videostämplar efter sig i historien gör givetvis myten ännu större, alla ville se mer av Brian Lotti, dessvärre fick vi aldrig se någon mer fullängdspart. Nog ordbajsat, jag har det fullaste respekt och beundran från honom det torde stå klart by now... Se och njut, bifogat är också den hyggligt fräscha intervjun från Crailtap.

Dae can be only one...

Om ni lixxom är på gång mot minirampen ikväll så kanske Daewon Song kan få er att gå igång eller att bli knäckta, välj själva? Jag väljer att gå igång, Daewon är en original true ripper en ur den skaran som lät sin talang odlas i World Industries-parken under -90-talets början. Vad kan man säga, inget? Rörliga bilder gör jobbet!

Old men go to Karlstad

Sedan rätt länge hade vi planerat för en roadtrip, men att för ett gäng karlar över 30 med familj i olika konstallationer så är det ett måste med en smula framförhållning för att få till det. I helgen som var så blev det till sist av, manskapet vi kunde mönstra förutom undertecknad (Johan Lindkvist) även Fredda, Tony, Oscar och intågad från Stockholm kom Steven.

Vi mosade in oss allesammans i Freddans turboSaab som gjorde sin sista roadtrip, lämpligt nog fick den besöka sola i Karlstad för sin avslutningsturné. Då Tony å det bestämdaste hävdade att han såg solen genom den gråa skyn när vi ändrade Karlstad så kan vi väl vara överens om att sola skiner i Karlstad - myten lever. Annars kune vi chockera varandra i bilen om att ha samtalsämnen som på en roadtrip för 10 år sedan varit otänkbara. Som när Oscar nöjd deklarerade hur nöjd han kunde vara med köpet av en stekpanna, vi har blivit äldre.

Efter ett obligatoriskt skräpmatsstopp i Karlskoga kom vi till sist fram och kunde äntra hallen. Mina förväntningar var rätt stora utifrån vad jag sett på nätet. Man har lyckats bra i Karlstad en grym streetyta som underteckad inte just nu kan hantera fullt ut, plus en riktigt skoj liten miniramp som Steven slaktade från minut ett. Så till den milda grad att the hometown hero var tvungen att resa sig upp och försöka "reclaima" rampen, behöver jag ens säga att det var en fail. Det syns lixxom att Steven skejtar och bygger betongparker dagarna i ända, raw power rakt av.

Utöver detta så dök det upp ett par norrmän också, varpå den ena lixxom fullständigt körde sönder minirampen, ihop med Steven var det lixxom två böjjfantomer på plats. Vi andra lyckades hålla fanan högt och kunde efter två timmars non-stop skejt känna oss klara och kunde konstatera att Karlstad kan man besöka ännu en gång.

Sedan stundade en bilresa hem för att följas upp med middag och en hejdundrande utgång på staden. Roadtrip som för 10 år sedan.

Fredagssmarret med Robbie Gangemi

Ah, fredagssmarret! Det där riktiga smarret, idag bjuckar vi på Robbie Gangemis part från Zoo Yorks Mixtape från 1997. Den här videon rakt igenom talade på den tiden till mig på ett klockrent sätt. Grym musik och den råa eastcoast-skejtingen så tilltalade oss alla och fick oss och försöka filma lines på ställen vi normalt inte skulle skejta. Influerande var ordet!

Heta Svedala

Svedala är hett i skateboardeuropa right now, det kan konstateras lixxom efter helgens Bright European Skateboard Awards som gick av stapeln i Berlin under den gångna helgen. Pontus Alv och Albert Nyberg var bägge nominerade i "Readers choice", en kategori som för övrigt gick till Eniz Favilov vars videopart ni kan skåda längre ned (helt grym, för att flika in en personlig åsikt). Nu gick inte "Abbe" lottlös ändå eftersom han kammade hem kategorin "Rookie of the year". Övriga "vinnare" kan ni se nedan:

Kingpin Readers Choice (70.000 röster): Eniz Favilov

Best Skate Shop: Lost Art, Liverpool

Hardest Slam: Steve Forstner

Photographer of the Year: Sem Rubio

Best Trick: Steve Forstner

Cover of the Year: Sem Rubio, Kingpin

Best Video: Lukas Puig, adidas

Rookie of the Year: Albert Nyberg

Brand of the Year: Palace Skateboards

Best Skater: Lucas Puig.

Att Lucas Puig skulle bli best skater var väl knappast otippat på något vis, nå´n som tvivlar på hans kapacitet så hänvisar jag till nedanstående filmklipp och ber er sedan att hålla truten.

Vidare ur svenskperspektiv har Pontus Alv cover på nya Kingpin, DIY-issue. Nå´nstans sätter det lite ribban för vad karln kan ha betytt för DIY-kulturen i skateboard-Europa, gott att Alven för lite cred för sitt betongande och skateboardångande.

Bästa scenen!

"Västerås har den bästa skejtscenen i landet!". Det var något jag stolt och ofta hävdade och kan fortfarande till dags dato stå för att vi hade på den tiden. Sett till stadens storlek fanns det en hel uppsjö med spots inom skejtbart avstånd downtown (varav en stor del av dessa blivit skejtstoppade idag) och att sedan vi skejtare ständigt pushade varandra framåt och var svintighta hjälpte såklart till mitt hävdande.

Sedan var det ju självklart så att den tidens skejtmedia och sponsring av åkare var koncentrerad till framförallt Stockholm, Göteborg och till viss del Malmö och hela Västerås-scenen drevs framåt på nå´n nära undergroundfeeling jäntemot övriga skejtsvedala (töntigt kan tyckas nu såhär efteråt) men på den tiden var vi kopiöst stolta över att vara från Västerås. Att det sedan var svårt som sjutton att ens hävda sig på tävlingar i landet om man inte var ett namn eller kände rätt folk (vilket vi inte gjorde) bidrog såklart till att stärka vår sammanhållning ännu mer. Vi kan väl säga att David (Engzell) och Håkan (Karlström) lite grand banade vägen för Västerås på den svenska skejtkartan, deras åkning var såpass jefla bra att ingen kunde helt enkelt blunda för det faktumet och dom hamnade under WE´s vingar (ja, David var redan med på G-Spot-tiden).

Att det sedan fanns åkare kvar på hemmaplan som rippade nära nog lika hårt är en annan femma. Utan att glömma någon så måste jag ändå nämna Johan Lehnberg, frågan är om en större talang nå´nsin stått på en skejt i Västerås? Dessvärre var det för mycket annat i Johans liv som var intressant och han gled för snabbt ur det hela innan han hann skörda dom största frukterna av sin brädåkartalang. Jag hoppas innerligt kunna bjuda er på Johans del ur Noncence framöver. Alla som nå´nsin hann se Johan i sin prime bör känna sig priviligierade.

Without further due så gräver vi fram ur den nya U-tubskatten: Håkan Karlströms del ur Noncence. Damn well epic footie som skulle stå sig sjukt bra än idag, imorgon och i övermorgon.

Sparka uppåt och jag kan ju se att Västerås fortfarande levererar grymma skejtare, glädjande... mycket glädjande! Och vem vet, innan undertecknad fyller the big 40 kanske jag kan skylta igen med att Västerås har den bästa skejtscenen i landet?

Feel the feel...

Som alla har sett så har det nu (stort tack Danne G) dykt upp massa gamla klassiska delar från dom gamla Västerås-filmerna på U-tuben. Vid det här laget har väl alla sett det mesta, vacker skit från en svunnen tid. En sorglös och enkel tid i de flesta av våras liv, livet bestod i stort av att jobba, skejta, sova och festa på helgerna. Ibland inte helt osjälvdestruktivt leverne men vi hade rackarns kul och för er som lever det livet just nu så antar jag att ni vet vad jag snackar om.

Inledningsbilden i just blandmontaget från filmen Västerås (1999) säger det mesta om hur livet var. Just den bilden där alla hänger ut på ett spot, jag tror till och med att det är en klassisk söndag, det vill säga dom flesta lätt bakfulla och kanske inte skejtade på toppen av sin förmåga. Förutom dom som kunde lyfta sig och förmå huvudet att kvällen innan på intet sätt skulle påverka deras beteende på harvpinnen, jag är för evigt avis på er! För egen del är det 1 på 20 bakisskejtdagar som blir exceptionellt bra. Nåväl, nog om det, den bilden mer än tusen ord, jag ska inte säga att det var bättre förr... men those days were epic.

Vi kan ju även lyfta fram Chrilles fantastiska del ur Noncence med ett boxcurbsmangel utan dess like. Ännu lite roligare tidsdokument är att footaget på Larssons misslyckade caveman boardslide under pågående Osiris-demo utför dubbeltrappan är med. "Troligtvis att det gör ganska ont att skall jorden...", lektionen lärd, gör inte caveman boardslide full och om du gör se till att få med brädan upp på railen. Att Larsson sedan torkade av ansiktet på mitt överkast sedan är bara extra kuriosa...

Ur montaget kan man ju lyfta fram Steven switch b-tail shove-it på bibblan, Steven var och är en ovanlig företeelse att fånga på film men när han väl fastnar kan man vara säker på att det är exceptionellt bra. Sedan lyfter Fredda upp montaget fint mot slutet för att stänga skiten med en switch flip nedför låssmeden. Minns nå´t år senare när han skulle ta sig an b-side nollie flip nedför samma trappa, efter osedvanligt många slams och rygg-glid reste sig Fredda och hans bälte hade snurrat sig runt ett par varv av alla glid han gjort. Han gjorde dag för tricket då, men han satte det vid senare tillfälle om jag inte minns fel...

Alla klippen har öppnat upp för en hel del minnen runt om alla dess dagar, fler tankar och reflektioner kommer var så säkra.