Åhhhyola...

Jag har hissat Mike Carroll, Ronnie Creager med flera till skyarna här på Locals Only. Men den här delen och den här skejtaren kräver förmodligen mer cred än han fått, äkta street cred. Ricky Oyola, vars del från Eastern Exposure 3 är en modern klassiker. Sällan har den där råa, geniuna streetkänslan som Ricky Oyola verkar värna så mycket om lyser igenom. Vi ville alla lära oss att göra switch ollie shifties på flat och gjorde det bara ett halvår för sent. Vi letade febrilt efter böjda rör att göra pole jams på, kan väl säga att den jakten i Västerås gick sisådära. Vad jag vill ha fram är att när jag än idag kollar på den här delen får jag den där känslan av att bara dra fram downtown Västerås och bara skejta ALLT... Ricky Oyola är en sann inspiriation och en legend i mina ögon, ingen annan personfierar jag så hårt med Philly som just Oyola... Kick back and enjoy... Damage INC...

OGubbe peppar för gubbskejt!

Ah, onsdag och den episka gubbskejtsaftonen. Vi laddar med en bra del... Vi bjuckar på Dylan Rieders del från Transworld-rullen A time to shine. Dylan Rieder må inte vara en gubbe men han åker fanimej skateboard som en hel karl. Den här delen är enligt undertecknad helt bananas...

Feel the vibes...

Vet att det varit skralt på uppdateringsfronten men jag vet inte vad jag ska dra för ursäkt, livet kom emellan liksom och sedan har jag försökt hinna med att skejta själv också.

Nåväl igår snubblade jag över det här klippet från Low Card Magazines lilla ramp med Mason Merlingo, Andrew Langi, Steven Reeves, Jack Given och sist med inte minst Kevin Kowalski... Det hela påminner mig så mycket om en skön session du har med polarna i en skum liten ramp och med ett sexpack på hyllan... Jag bara älskar vibben i det här klippet...

Fredagssmarret med främst Mike Carroll

Ibland länkar folk ut fina saker på facebook, som den här filmsnutten. Kollade på den på bussen på väg till jobbet, glömde helt bort att det var fredagen den 13:e. Ett demoklipp med Fourstar, innehållande Sean Malto m. fl. Men framförallt innehållandes Mike Carroll, att se ett filmklipp i modern tid där Carroll skejtar är man inte bortskämd med och att sedan gör det med klassisk gammal stil och finess gör det lixxom inte sämre.

Till er som inte ser det fina i det som Carroll gör säger jag bara... too bad for U... Och ha en osedvanligt sämst fredagen den 13:e...

Se nu till att rulla massor i helgen...

There is only one Way to do it...

Andra saker som ni inte blitt bortskämda med här på Locals Only är vertskejting, även det utan någon orsak. Jag är grymt impad av folk som tämjer dessa monster till ramper och en av dom som absolut fick mig att för evigt ändra min syn på vertskejt är nog Danny Way. Tillsammans med Colin McKay i Questionable och Virtual Reality fick nog inte bara jag utan hela världen en helt annan bild av hur man kunde skejta vert. Förmodligen för att vi uppenbara streetråttor kunde relatera till dom mer streetiga tricken som gjordes.

Nu när dokumentären "Waiting for lightning" den om Danny Way har premiär när som helst i staterna så passar det att dra ett tjockt Danny Way klipp. Jag väljer ingen av dom uppebara utan från XYZ-filmen Stars & Bars från 1995. Det här för mig är det råa det brutala, det imponerande med Danny Way... Innan han blev kände för den stora massan genom att köra över kinesiska muren och kasta sig ut ur helikoptrar och bygga gigantiska cirkusramper. Visst det är imponerande det också, men det här torde räcka för legendstatus bara det...

Annandag Gino

Att jag inte innan haft Gino Iannucci på tapeten är ju ett mysterium. Gino är en av dom riktiga legenderna, utan att ha släppt speciellt många långa delar har allt han släppt fått en att törsta efter mer. Idag drar vi iväg Gino´s del ur the Chocolate Tour från 1999, ett exempel på allt som jag förknippar med Gino. Kolla in linen som börjar vid 0:30, där finns essensen av allt som är stort med skateboard, b-side nollie heelflipen nedför trappan är till dags dato den snyggaste jag sett och att det sedan är en line där vi får se någons karaktär genom att ta fart är också bland det vackrare. Att sedan någon gjort b-side nollie heelz utför större trappor spelar i min bok ingen roll, den här spelar ut 12-13 steg vilken dag som helst... Kalla mig gammal och motsträvig, men stil slår allt vilken dag som helst och Gino är stil personifierat.

Vi hoppas på en ny Gino del i nästa Girl/Chocolate-film, en annan dag Gino...

Skateglädje!

Oja, nu blev jag glad när jag hittade det här klippet. Givetvis borde jag skriva så är det Tiltmode Army som släpper det och rent historiskt har Tiltmode grejjor borgat för ren och skär skateglädje. Lugnar er med att säga att det inte är någon skillnad nu heller. Åkarna är två killar som alltid varit grymma att spana in: Cairo Foster och Paul Sharpe...

Inget mer ordbajsande i onödan utan kolla in klippet vettja...

Cisternen på gång... los nostalgia

Med en dag kvar till Cisternen´s premiär så hittade jag lite gammal skåpmat på boysen som kommer spela med i rullen imorgon. Det är om dateringen från nådens år 2003 när vi hängde som galningar i Ganebrohallen. En del smarr där och nostalgia... RIP Jonas Sivén & Jan Aalto.

Grabbarna kunde harva böj...

Det är bara att acceptera att man var rätt vassa på att åka miniramp även för 23 år sedan. Idag serverar jag ett klipp från Powell Peralta´s alster från 1989 - Ban This. Det är minirampssegmentet med Steve Saiz, Eric Sandersson och (Marc?) Saito. Det är fasiken inga kattskitstrick dom lägger upp i en miniramp som på intet sätt är liten heller och att man på den tiden visste hur man hanterar en spine råder det lixxom inget tvivel om.

Undrar om jag ska öva på mina spineskills på gubbhyllan i afton. Eller ska jag likt Steve Saiz öva in en f-side airwalk i minirampen, jag vet inte riktigt...