Sedan rätt länge hade vi planerat för en roadtrip, men att för ett gäng karlar över 30 med familj i olika konstallationer så är det ett måste med en smula framförhållning för att få till det. I helgen som var så blev det till sist av, manskapet vi kunde mönstra förutom undertecknad (Johan Lindkvist) även Fredda, Tony, Oscar och intågad från Stockholm kom Steven.
Vi mosade in oss allesammans i Freddans turboSaab som gjorde sin sista roadtrip, lämpligt nog fick den besöka sola i Karlstad för sin avslutningsturné. Då Tony å det bestämdaste hävdade att han såg solen genom den gråa skyn när vi ändrade Karlstad så kan vi väl vara överens om att sola skiner i Karlstad - myten lever. Annars kune vi chockera varandra i bilen om att ha samtalsämnen som på en roadtrip för 10 år sedan varit otänkbara. Som när Oscar nöjd deklarerade hur nöjd han kunde vara med köpet av en stekpanna, vi har blivit äldre.
Efter ett obligatoriskt skräpmatsstopp i Karlskoga kom vi till sist fram och kunde äntra hallen. Mina förväntningar var rätt stora utifrån vad jag sett på nätet. Man har lyckats bra i Karlstad en grym streetyta som underteckad inte just nu kan hantera fullt ut, plus en riktigt skoj liten miniramp som Steven slaktade från minut ett. Så till den milda grad att the hometown hero var tvungen att resa sig upp och försöka "reclaima" rampen, behöver jag ens säga att det var en fail. Det syns lixxom att Steven skejtar och bygger betongparker dagarna i ända, raw power rakt av.
Utöver detta så dök det upp ett par norrmän också, varpå den ena lixxom fullständigt körde sönder minirampen, ihop med Steven var det lixxom två böjjfantomer på plats. Vi andra lyckades hålla fanan högt och kunde efter två timmars non-stop skejt känna oss klara och kunde konstatera att Karlstad kan man besöka ännu en gång.
Sedan stundade en bilresa hem för att följas upp med middag och en hejdundrande utgång på staden. Roadtrip som för 10 år sedan.
